Begreppet spänningsroman har en ganska dålig klang. Det är vad förlagen kallar en roman som har en enda kvalitet, snarare än de många kvaliteter man förväntar sig av en riktig roman. Ungefär som att begreppet dansband markerar att den kräsna musikälskaren nog inte har så mycket att vänta sig.
I själva verket är ju alla bra romaner spänningsromaner – men genomkorsade av spänningar som inte nödvändigt innebär att man sitter och biter på naglarna.
Marie Hermansons nya roman är en spänningsroman i traditionell bemärkelse, även om det inte framgår av bokens omslag. En riktigt spännande en därtill. Man skulle kunna filma den rakt av utan att den förlorade på det, eftersom den bygger uteslutande på en rak och okomplicerad intrig.
Daniel är en alldeles vanlig person utan vidare karaktärsdrag. Frånskild. Någon vidare karriär har han inte heller längre – han ströjobbar som lärare och upplever livet som mest tomt och meningslöst.
När ”Himmelsdalen” inleds har han precis fått ett brev. Det är från hans tvillingbror Max, som vill att han ska komma och hjälpa honom med en sak. Max är den dominerande av tvillingbröderna: en opålitlig och impulsiv människa som tar sig genom livet som en flipperkula. Han skriver från ett institut i Schweiz där han är inlagd för utbrändhet. Daniel åker dit.
Nu är det så att man inte kan säga mycket mer om intrigen. Med spänningsromaner är det ju så. De står och faller med att man ska undra vad som kommer att hända på nästa sida, och om man vet det redan på förhand så finns det ingen anledning att läsa dem alls. De blir ”förstörda” om man berättar om dem.
Utan att vilja förstöra för någon läsare kan jag berätta att Marie Hermansons ”Himmelsdalen” är en mycket väl genomförd spänningsroman.
Den bygger skickligt upp sitt drama så att läsaren hela tiden befinner sig precis ett steg efter – och detta trots att tvillingtemat sannerligen inte är oexploaterat i litteratur, film och tv.
Om man tycker om högkvalitativ spänningslitteratur bör man absolut läsa ”Himmelsdalen”. Om man som jag kräver mer av en roman än att den ”förstörs” när man vet vad den handlar om och hur det kommer att gå – då gör man nog bättre i att läsa något annat i stället.