Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Martha Sandwall-Bergström: En arbetarrörelsens Messias

Martha Sandwall-Bergström vid sin skrivmaskin i Malmö 1985.
Martha Sandwall-Bergström vid sin skrivmaskin i Malmö 1985. Foto: Torbjörn Andersson TT

Med outhärdlig värkande sorg berättar ­Martha Sandwall-Bergström om fattig­hjonet Kulla-Gulla, en arbetarrörelsens Messias som räddar liv och överbryggar motsättningar.

Martha Sandwall-Bergström
”Kulla-Gulla”, 1945
Bonniers Juniorförlag

I begynnelsen var oxen, torparen – och tolvåringen. Där går Gulla bakom vagnen och vet inte vad hon har att vänta sig, efter åren i Blomgården. Men fattighjon hör inte till familjen, de byts ut när det behövs. Den gamla familjen behövde en pojke till jordbruket när barnen blivit större.

I Kullatorpet är det smutsigt och bråkigt, och Gulla städar självfallet genast upp. Renlighet är det adelsmärke en fattig kan kämpa sig till: tänk på Lottens skurande i Fogelströms Stadserie, minns arbetarhemmen i Bo Widerbergs film ”Ådalen 31”.

Men det finns mer att hämta i Kullatorpet. Gulla blir vän med barnen och djuren, hon har ett vänligt ord över för alla och blir även vän med Dal-Pelle som bor uppe i skogen och beskylls för att vara trollkunnig.

På Kullatorpets vind bor gammelmor, Karlbergs mamma som är livrädd för att bli flyttad till fattighuset, dåtidens slutpunkt för åldringar som inte längre kan arbeta. Gammelmor berättar för Gulla och äldste pojken Johannis om paradisets lustgård, ett himmelrike som ligger mycket nära Astrid Lindgrens Sunnanäng: döden är den enda verkliga frihet fattiga kan drömma om.

Martha Sandwall-Bergström hittar en annan sanning än döden. Kanske kan man ändå komma till paradisets lustgård i det här livet, på ett eller annat sätt, både genom att vara en god människa och genom att göra världen till ett bättre ställe.

Kulla-Gulla är förstås enerverande snäll, tålig och hårt arbetande, vilket böckerna har fått kritik för: en arbetarrörelsens moraliska Pollyannahistoria.

Men när jag återigen läser den, nu med vuxna ögon, hittar jag något mer. Det finns en outhärdlig, värkande sorg hos Martha Sandwall-Bergström, över alla dessa magra, grå gestalter som snörvlat sig fram i mörka småländska skogar och dött en för tidig död. Kulla-Gulla är en gråtfärdig önskedröm som väver samman politik och religion, en arbetarrörelsens Messias som räddar liv och överbryggar motsättningar. En enda gång slåss hon, när hon klår upp mobbaren Kalle Baddare trots att han är dubbelt så stor som hon själv (träsko i nyllet, mycket effektivt), och försvarar sig sedan inför skolläraren med ”en måste tala till människor på dä språk, di förstår”.

Och alla barnen ropar: ”David och Goliat!”

8 x Gulla-Kulla:

”Kulla-Gulla håller sitt löfte”
1946
Bonniers Juniorförlag
Skillnaderna är enorma mellan herrgården och torparnas vardag i konkreta detaljer, framför allt syns det i kosten: mjölgröt i torpen, kaffe­bröd i herrgården. Lillungen på Kulla blir tystare, blekare, sjuk av undernäring, och Gulla tar hjälp av Dal-Pelle som förser dem med getmjölk och ägg. Bra beskrivningar av barnarbete och torparnas ständiga dubbelarbete: först åt patron, sen åt sig själva på kvällar och nätter.

”Kulla-barnen på herr­gården”
1947
Bonniers önskeböcker
Gulla flyttar med Karlbergs fem ungar (och faktiskt även med oxen, här får även oskäliga djur sympati) till herrgården. Men där är patrons släkting Regina, som vill bli kvitt torparynglen och särskilt arvtagerskan Gulla. En annan torparunge, Mats Kari, beskylls för stöld och spottar patron i ansiktet i raseri och klasshat. Vem är den egentliga tjuven? Boken innehåller obehagliga fördomar om tattare.

”Kulla-Gulla i skolan”
1948
Bonniers önskeböcker
Patron vill kompensera Gullas förskräckliga uppväxt som fattighjon med en rejäl uppfostran i tant Emelys flickpension i staden Hasseltuna, vilket naturligtvis blir på gränsen till outhärdligt. Gulla lär sig av med dialekten och behöver inte arbeta, men livet som dekorativ flicka passar henne inte alls. Nu dyker fänrik Ivan upp, en förälskelse? Jo, men är han snäll? Vad har han för relation med kaféflickan Martina?

”Kulla-Gullas sommarlov”
1949
Bonniers önskeböcker
Å nej! Den förbaskade Ivan kommer naturligtvis farande till herrgården, tillsammans med Gullas två bortskämda rumskamrater från den eländiga flickpensionen. Och nu är Martha Sandwall-Bergström arg: hon beskriver hur överklassungdomarna förstör för torparna och utnyttjar dem i sina egna intriger. Tvätterskan Viktoria får representera de revolutionära krafterna ute i Europa och herrskapet i salongen bävar.

”Kulla-Gulla finner sin väg”
1950
Bonniers önskeböcker
Nu är Gulla tillräckligt gammal för att sätta ner foten. Nej, hon vill inte gifta sig med Ivan. Nej, hon vill inte fortsätta på flickpensionen. Men vad ska hon göra mer än springa med matkorgar åt de fattigaste? Hon famlar efter något sätt att skapa rättvisa, och på tåget ser hon en student som läser pamfletter. Kanske finns det andra som tänker som hon? Studenten visar sig vara Höjes nya bokhållare Tomas.

”Kulla-Gullas myrtenkrona”
1951
Bonniers önskeböcker
Gulla och Tomas förälskar sig, tar hand om barnen till en sjuk torpare och initierar reformer. Tomas blir lärare och börjar ge den funktionshindrade prästgårdsflickan Ester egen undervisning. Alla ska få hjälp att leva fullödiga liv, ingen ska gömmas undan. Stundtals otroligt idylliserande, men också en fin bild av allt Martha Sandwall-Bergström ville ändra på. Hon hade själv ett funktionshindrat barn.

”Kulla-Gulla på Blomgården”
1972
Bonniers Juniorförlag
En ”prequel” som det heter numera, en tillskriven förhistoria. Det blev den svartaste Kulla-Gullaboken, om tiden före Kulla när Gulla bodde på Blomgården hos en snäll bonde och hans sjuka fru. Men Gulla kom dit redan som sjuåring och förväntades klara hushållsarbete, barnpassning och lagårdssysslor, och Sandwall-Bergströms vrede dunkar under texten. Inte ens när det är som bäst räknas hjälpehjonet till familjen.

”Kulla-Gulla på barn­hemmet”
1986
Ill. Eva Stålsjö. Bonniers juniorförlag
Gullas tidiga barndom blev sent skriven som bilderbok. Eva Stålsjös illustrationer är fina, lite åt Ilon Wiklandhållet, men på något sätt skär texten sönder idyllen. Visserligen är barnen klädda som bodde de i Lönneberga, men eländet skiner igenom. Barnen arbetar hårt, och den närhet som finns är till andra barn, aldrig till personalen. Och när barnen är tillräckligt gamla auktioneras de ut till lägstbjudande.​

Lotta Olsson: Sakligt om statar-Sverige, fattigdom och svält

En av de ovanligaste barnboksklassiker jag har stött på är Kulla-Gulla, Martha Sandwall-Bergströms flickboksserie om hittebarnet som blir hjälphjon hemma hos torparen Karlberg på Kulla i början av 1900-talet. Den publicerades för första gången i sju delar mellan 1945 och 1951 (sjuttioårsjubileum i år!) och beskriver hur Gunilla, som kallas Gulla, som tolvåring kommer till Kullatorpet.

De fem barnens mamma Ellen blir sjuk och dör och Karlberg själv glider allt längre ut i marginalen, medan Gulla gör dagsverken på herrgården Höje och får syn på en tavla av en tolvårig herrgårdsflicka, Gunilla Beatrice Fredrike, som hon omedelbart känner sympati för. Vad Gulla inte vet är att hon själv är en fullkomlig avbild av patrons dotter, som rymde med en målar­kludd och icke mera avhördes.

Ja, ni kan tänka er fortsättningen, eller hur? Fast det kan ni faktiskt inte om ni inte känner till den. Visst är det en romantisk Dickenshistoria om den snälla Kulla-Gulla som blir herrgårdsflicka utan att överge Kullabarnen, men det är också en förvånansvärt saklig berättelse om statar-Sverige, om klasskillnader, fattigdom och svält.

Kulla-Gullas förtvivlan över sakernas tillstånd bara växer, och Martha Sandwall-Bergström låter henne finna en svensk arbetarrörelselösning med reformer och utbildning.

Nu läser jag om hela serien och förundras över hur väl Martha Sandwall berättar om fattiga lantarbetare under tidigt 1900-tal. Böckerna påminner om L M Montgomerys Anne på Grönkulla-böcker och Laura Ingalls Wilders ”Lilla huset på prärien”.

Ändå är Kulla-Gulla något helt eget: barnboksvarianten av den svenska arbetarlitteraturen, om den tidiga arbetarrörelsens rötter i frikyrka och nykterhetsrörelse.

Barn i dag är nog måttligt intresserade. Men det är vår historia.