Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Maxim Biller: ”I huvudet på Bruno Schulz”

Foto: Imago Gezett

Litteratur om litteratur. Biller gör upp med förnäm humanism.

Roman

Maxim Biller

”I huvudet på Bruno Schulz”

Övers. Anna Bengtsson. Ersatz

Foto: I november 1938 händer oroväckande, oförklarliga saker långt borta i den östeuropeiska småstaden Drohobycz.

Till Hotell Vacklande pyramiden anländer en främling, som utger sig för att vara Thomas Mann. Den förmente Nobelpristagaren inkvarterar sig i hotellchefens badrum och färdas i en droska, som dras av nakna och tyst gnäggande representanter för den lokala finanseliten, mellan stadens olika barer.

Beteendet verkar misstänkt, och Bruno Schulz – författare och teckningslärare på ortens läroverk – bestämmer sig för att brevledes upplysa den riktige Thomas Mann om dubbelgångarens härjningar. Allt hänger på detta brev. Schulz vill så mycket: inte bara rapportera om den upprörande identitetsstölden, utan också – någorlunda försynt – be Mann om hjälp att bli publicerad på de stora tyska förlagen. För Schulz vore det en biljett bort från Drohobycz, skrivkrampen som plågar honom och det snabbt fallande mörker som i nazismens skepnad är på väg att sänka sig över detta värnlösa hörn av Europa.

Det här är alltså litteratur om annan litteratur; en genre som ibland är hopplös, men ibland lyckas med det förunderliga: att bygga broar mellan epokerna och väcka liv i författarskap som möjligen är mer vördade än lästa. För att verkligen ha utbyte av den tyske författaren Maxim Billers halsbrytande, halvt vemodiga, halvt galghumoristiskt uppsluppna och i slutänden mycket apokalyptiska historia bör man helst känna till Bruno Schulz. Men om man gör det – om man vet att Schulz var den polska mellankrigstidens svar på Kafka och helst också har läst den mästerliga romanen ”Kanelbutikerna” – då lyfter Billers berättelse och blir till en lika ömsint som egensinnig vidarediktning på föregångarens litterära universum.

Bruno Schulz excellerade i en form av ”magisk realism” långt innan detta begrepp myntades för den latinamerikanska romanen. Hos honom är allt besjälat: skräddarnas provdockor kan när som helst bli levande och fåglarna på gamla flagnande tapeter sjunger i gryningen. Biller fångar upp de här motiven och varierar dem på ett sätt som blir hotfullare och åtskilliga nyanser svartare än i förlagan. Schulz fascinerades av dominanta kvinnor och devota män.

I Billers berättelse blir denna förkärlek för piskor och bestraffningar först ett slags parodisk ”50 Shades of Bruno” – med en kvinnlig idrottslärare som vällustigt läxar upp Schulz med ”bröstvårtsklämmor av silver och japanska massageljus vars droppande vax inte efterlämnade några brännblåsor” – innan sadomasochismen vidgar sig till sig en metafor för Förintelsen.

För i sitt badrum på hotellet smiskar den falske Thomas Mann snart ortens samlade judiska borgerskap tills det enda som återstår är en ”stor hög nakna kroppar som låg livlösa” under duscharna. Allra senast här smyger sig en osäkerhet in i berättelsen. Är den falske Thomas Mann verkligen en bedragare? Eller är det den äkte?

Biller aktar sig för pekpinnar. Ändå är det svårt att inte tolka porträttet av Thomas Mann som en uppgörelse med den förnäma humanismens tendens att i kritiska ögonblick vända verkligheten ryggen i stället för att ta strid mot mörkrets krafter. Om man vägrar befatta sig med nazismen, tycks Biller vilja säga, leder det bara till att den segrar.

Själv är jag på intet sätt införstådd med idén att den verklige Thomas Mann – genom förment passivitet – i vidaste mening skulle vara medskyldig till den förödelse som så småningom drabbade Drohobycz och ledde till att Bruno Schulz mördades av SS 1942. Men det fina med litteraturen är att den inte behöver vara rättvis. Det räcker att som Biller frambesvärja dessa gengångare, som i ett förflutet som kanske också är vår samtid, ständigt slår sina lovar kring de mytomspunna, oändligt lockande kanelbutikerna.