”Sigtunamamman” som dödade sina barn är en aktuell händelse som bokstavligen isar i oss. Hur metodiskt hon går till väga: när vattnet vid den första bryggan visar sig vara för grunt tar hon dem till nästa brygga där hon låter dem drunkna. Hur är något sådant möjligt? Ett Medeadrama i nutid utan att vi kan begripa motivet.
I en fascinerande liten bok, ”Mama Dolly”, tränger idéhistorikern Patricia Lorenzoni in i moderskapets djupaste skrymslen, också de kolsvarta, aggressiva och förvridna. Hon låter modersbegreppet öppna sig över bredast tänkbara spektrum – från det mest guda- och madonnelika till det mest kroppsliga, som helighet, plåga och värkande längtan, som fertilitetssymbol och identitet, som monstruöst, manligt och okönat. Berättelsen löper tvärs genom historien, kontinenter och kulturer, genom myter och vetenskap, in i sängkammare och laboratorier. Inte minst visar den hur just myten ger gestalt åt det mörker som modern rationalitet tränger bort. Här finns den om La Llorona, den mexikanska gråterskan som dränker sina barn för att skydda dem från svält, om döda barn som återvänder, om det bortbytta, aborterade och klonade barnet. Som få andra existentiella fenomen har moderskapet mytologiserats, romantiserats och demoniserats. Det tillhör både psykologins och populärkulturens absoluta favoritteman.
Modern reproduktionsteknologi är i dag en viktig del i moderskapsindustrin. Den framstår som en egen mix av science fiction, upphöjelse av befruktningssagan och legitimering av barnlöshet som sjukdom. Lorenzoni visar hur alla vägar bär till livmodern som drömplats inte bara för barnet utan också för en fullvärdig kvinnoidentitet. IVF, spermadonation, äggfrysning, surrogatmammor, transplanterade livmödrar och könsbytta män som föder barn illustrerar den allt starkare symbiosen mellan moderskap och medicinsk teknologi.
I dag tycks tekniken till och med vara pådrivande i jakten på det perfekta moderskapet. Privata äggkliniker erbjuder så kallad social äggfrysning som gör det möjligt för kvinnan att välja det optimala tillfället, den optimala mannen och det optimala ägget för att förverkliga sin modersdröm. Högrationell befruktning. Också barnet kommer att ingå i den avancerade bioplanering – biologiska livsplanering – som tycks vara den senmoderna människans både hot och dröm.
Kanske är ingenting så heligt och samtidigt så kulturellt, socialt och medicinskt manipulerbart som moderskapet. ”Mama Dolly” är en sällsynt uppslagsrik handbok i kritiskt tänkande kring dessa laddade frågor.