Bokrecensioner
Simon Beckett: "Dödens viskningar"
Publicerat 2009-10-22 10:22
Foto: Jerry Bauer Deckerförfattaren Simon Beckett är bra på blod.
En dysterkvist på likfarmen. DN:s Lotta Olsson konstaterar att Simon Beckett skriver om seriemördare lika bra som de amerikanska kollegerna.
Litteraturrecension
Författare: Simon Beckett
- http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-simon-beckett-dodens-viskningar-1.979721
Titel: "Dödens viskningar"
Utländsk titel: Whispers of the Dead
Översättare: Jan Malmsjö
Förlag: Minotaur
Bokrecensioner
- Bokrecensioner
- Germaine de Staël: ”Tio år av landsflykt”
- Bengt Emil Johnson: ”Aftonsånger”
- Willy Granqvist: ”Samlade skrifter, del IV Dikter 1982–1985”
- Diana Janse: ”En del av mitt hjärta lämnar jag kvar”
- Magnus Nilsson: ”Den föreställda mångkulturen. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa”
- James Ellroy: ”Oroligt blod”
- Annika Lantz och Anders G Carlsson. Ill. C Kåberg: ”Annika har fått löss”
- Bjørn Sortland: Alla har ett hungrigt hjärta
- Hans Carstensen: ”Stand-up psycho”
- Helena Granström: ”Osäkerhetsrelationen. En versroman”
Inte kan en brittisk deckare plötsligt utspela sig i USA? Det är ju olika tonfall i brittiska och amerikanska deckare, säger jag hjälplöst, väl vetande att man inte alls kan generalisera så.
Men i Simon Becketts tredje deckare, ”Dödens viskningar” har huvudpersonen, rättsantropologen David Hunter, flyttat sin verksamhet från Storbritannien till USA. Han vankar dystert (han är en dysterkvist rent allmänt, så det är inte så konstigt) runt på en amerikansk antropologisk forskningsstation. Det vill säga en likfarm. Karln studerar förruttnelse (vilket knappast gör honom gladare).
Vips dyker det upp en seriemördare, denna tvivelaktiga amerikanska specialitet, och som fiktiva seriemördare alltid har för vana så vill denna seriemördare utmana just rättsantropologerna.
Visst låter det ganska tråkigt och klichéartat? Men Simon Beckett, som tidigare mest varit bra på miljöskildringar, företrädesvis i lantlig miljö, visar här att han kan berätta en seriemördardeckare lika bra som sina amerikanska kolleger – det försvinner folk när man minst anar det, blodet skvätter (seriemördare är alltid extremt blodtörstiga) och läsaren anar precis så mycket mer att man får hjärtat i halsgropen när en till synes oskyldig person dyker upp.
Det är så spännande att det skulle kunna bli ett riktigt bra dubbelavsnitt av teveserien CSI.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
