Naturen och växtriket har varit ett stadigt tema inom barnlitteraturen alltsedan den franske 1800-tals­satirikern Grandvilles förmänskligade djur och blommor gjorde entré, och Walter Cranes blomsterfolk därefter tågade in i boken ”Flora’s Feast” 1889.

Sekelskiftets nationalromantiska vurm för den besjälade naturen kom att prägla såväl litteratur som konst, men inspirerade också till praktiska aktiviteter inom nybildade svenska folkrörelser med förkärlek för bland annat natyrskydd, hembygd och svensk trädgård.

Barnbokskonstnären Elsa Bes­kow skapade bilderboksklassikern ”Tomtebobarnen” 1910 och lät blommor och grönsaker festa tillsammans i täppan några år senare. Fascinationen kring de där förmänskligade blommorna och grönsakerna hängde faktiskt kvar även hos fyrtiotalets barnboks­modernister som Lennart Hellsing med sin dansande ”Herr gurka” och trippande palsternackor.

Även detta sekelskifte har börjat med ett växande trädgårds­intresse. Nya trädgårdsböcker, trädgårdstidningar och teve­serier har invaderat mediemarknaden, och vårens trädgårdsmässa ”Nor­diska trädgårdar” slog än en gång besöksrekord. Utrustade med böcker, gummistövlar, räfsor och inte minst frön och lökar letade ungefär 60 000, mer eller mindre urbana, besökare ivrigt efter sina rötter bland montrarna.

I vårens barnboksflod hittar man också ett antal böcker som förmedlar en fin känsla av naturen, framför allt för de yngsta läsarna.

Poeten och författaren Joar Tiberg barnboksdebuterar tillsammans med den mer erfarna illust­ratören Anna Bengtsson i ”Vad säger fågeln?”. Det är en nätt men måleriskt kraftfull pekbok för alla åldrar, en unik verbal utmaning både för den som läser och den som lyssnar. Varje uppslag består av ett läte, ett fantasifullt verb och fågelns art. Där är skatan som väser ”tjasch-tjasch”, blåmesen som svirrar ”tsiii sirr tsi sirr” och domherren som gråter ”piyt piytt”. Omslutna av Anna Bengtssons gouacher lyfts vi upp i träden, in bland bladen, längs med stammar, ner i gräset och ut på isflaken i ett måleri som skapar intensiv och koncentrerad närhet. ”Vad säger fågeln?” är ett litet verk som väcker lust att ge sig ut för att spana, lyssna och låta.

Naturen är självklart förbunden med våra sinnen. Karin Bergqvists faktabok, med den lite märkliga titeln ”Så doftar blomman”, berättar med Gitte Spees förenklade ljuslätta akvareller om hur blommans doft fungerar, inte bara för att dra till sig mänskliga näsor eller humlor och bin, utan också som självförsvar när larver attackerar bladen. Även om bilderna känns aningen intetsägande kan boken ge ytterligare en dimension till blomsterlivet.

Sara Lundbergs illustrationskonst är värd att uppmärksammas. Den väcker hopp om en renässans för måleriet i barnbokssammanhang. Från hennes pekbok ”Sommar”, som snarare borde ha kallats för poesibok, kan man andas in ett lugn som är sällsynt i dagens snabba barnbildvärldar. Tvåordskombinationer som ”Äta frukost” ”Fånga fjäril”, ”Sitta stilla” illust­reras i frusna ögonblick av totalsvensk sommaridyll, röda stugor, betande kor, vita björkstammar och plåster på knäna.

Boken, som är gjord i kartong, består av fristående tablåer som (vilket man upptäcker när man läser mer än en gång) faktiskt har en genomgående tanke i förhållade till varandra. Dessutom förnimmer man i idyllen något av en orosnerv. Det kan vara molnen på himlen, en fiskmås som tar en abborre eller en flicka med badring runt magen som söker ögonkontakt med läsarens (tänk Lena Cronqvist light). Sedan debuten 1997 har Sara Lundberg visat en mångsidig konstnärlig virtuo­sitet och ett mod att inte illustrera barnsligt för unga läsare.

Vill man nu inte bli alltför pastoralt tyngd av fåglar och natur, utan bara känner för att uppleva ett vegetativt äventyr, så driver Inger och Lasse Sandbergs bilderbok ”Lilla Anna och de mystiska fröna” (nyutgåva i lågprisserien Klumpe Dumpe) med all form av växt­romantik. Lilla Anna får tio frön av sin vän Långa farbrorn och stoppar dem raskt i lika många krukor. Boken om växterna som fullkomligt tar över bokuppslagen, och bildar en ogenomtränglig klorofyll-full djungel att leka kurragömma i, är lika skoj i dag som då den kom ut för trettio år sedan. Ta dessutom en noggrann titt på illustrationerna. Här anas en handgjord föregångare till norrmannen Stian Holes digitala fjärilscollage i böckerna om Herman.

Även Kaj Beckmans årtidsböcker om Måns och Marie kommer i nyutgåva från En bok för alla. Det är suveräna bruksböcker som tar ett genomgripande grepp om årstiderna och som trots 40 år på nacken fortfarande känns aktuella. En dos natur- och samhällsengagemang från 70-talet kan vi behöva när vi står där laddade till tänderna med all botanisk utrustning, så klara och färdiga att odla vår trädgård.