Sara Stridsberg: "Drömfakulteten"

Den 3 juni 1968 tar sig Valerie Solanas in på The Factory på 33 Union Square och skjuter Andy Warhol. Med en 32-kalibrig pistol sätter hon tre skott i bröstet på honom. Warhol överlever med skador på lever, mjälte, lungor och matstrupe.

Valerie Solanas var redan då ett känt namn i New Yorks undergroundkretsar. Hon hade året innan gett ut SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men), en skoningslös analys av det patriarkala samhället som snabbt blev en av feminismens grundtexter. Hennes slutsats var enkel: män är besatta av död, sex och våld och har förverkat sin rätt att existera.

Det här var åren då den moderna amerikanska kvinnorörelsen föddes och medelklassens kvinnor demonstrerade för fri abort och jämställdhet utanför Vita huset.

Valerie Solanas befann sig utanför alla sådana sammanhang. Hon föraktade dessa, som hon sa, daddys girls. I stället satte hon på sig sin silverkappa, sina höga stövlar och målade läppstiftet utanför munnen. Hon skulle bli Amerikas första intellektuella hora.

"Jag har aldrig älskat en text som jag älskar Valeries text. Ingen text har förändrat mig så. Ingen händelse eller företeelse/ ... /Jag vill bara prata med Valerie. Jag kan inte sluta tänkta på Valerie" skrev Sara Stridsberg i förordet till SCUM-manifestet när det kom på svenska 2003. Ett år senare debuterade Stridsberg med "Happy Sally", en drömsk roman om kanalsimmerskan Sally Bauer.

Nu har Sara Stridsberg skrivit en 360-sidig fri fantasi om Valerie Solanas. Den är fräck och expansiv. Stridsberg varvar episoder ur Solanas liv med dialogpartier som hämtade ur en pjäs. Här finns scener ur barndomen, tonåren, tiden som begåvad student på universitetet i Maryland, resan till New York 1966 och festerna på The Factory.

I dialogerna resonerar en trotsig Solanas med bland annat väninnan Cosmogirl, en psykiater på mentalsjukhuset, förläggaren Maurice Girodias på legendariska Olympia Press. Men också med berättaren själv. "Du romantiserar och sentimentaliserar" säger Valerie till Stridsberg."Du har förälskat dig i någon som inte existerar". Boken lägger ut Solanas liv som en mosaik.

Ändå finns det en tydlig början: en pappa i den amerikanska öknen. Där finns också en kärleksfull men naiv mor som dricker sött vin, klär sig leopardklänningar och åker in till barerna i stan, oförmögen att skydda sig själv eller sin dotter. Medan hon är borta våldtar pappan Valerie. Precis som i verkligheten flyr Solanas hemmet som femtonåring och inleder ett kringflackande liv, ofta hög och alltid prostituerad.

Stridsberg lyckas skapa rymd runt Valerie Solanas.När Stridsberg berättar om Valerie är bilderna poetiska och magiska.

Betydligt svagare är dialogerna där Stridsberg aldrig hittar någon riktigt bra röst för Valerie. Svårigheten för alla som skriver romaner om verkliga personer är att skapa gestalter som läsaren accepterar. Man måste helt enkelt lita på att de skulle kunnat göra vad de i verkligheten gjorde. Jag tvivlar på att den här Valerie skulle kunnat skriva manifestet. Hon är uppkäftig och oberäknelig, men sällan så skarp och intelligent som verklighetens Solanas var.

Här tror jag att Stridsberg varit för bunden av att korrekt citera ur manifestet och intervjuer i stället för att på egen hand bygga upp en kraftfullare person. Hennes fria fantasi kunde varit ännu friare.

Ändå är Valerie Solanas hög­intressant. I en artikel förra året frågade Eva Moberg om Solanas nya, unga fans inser att hon menade att män bokstavligen skulle utplånas (SvD 26/2). Ja, det tror jag att de gör. Men ingen kvinna kommer förbi Valerie Solanas. Precis som att man inte kommer förbi Marilyn Monroe. Jag tyckte att Monroe var dötråkig till dess att jag läste Joyce Carol Oates "Blonde". Alla använder sig av Monroe, säger Oates. En hel nations män: bilmekaniker, soldater, presidenter. Och ju fler män som varit där, desto fler vill dit.

Valerie Solanas löser sin roll som villebråd på ett annat sätt. För henne är alla män våldtäktsmän. Bättre då att få kontroll över situationen genom att ta betalt. I Solanas värld är de prostituerade de verkliga revolutionärerna.

Det är magstarkt. Men varje kvinna måste ta en vecka eller två för att verkligen fundera igenom det.