Silvia Avallone: ”Stål”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Litteraturrecension

Skribent: Silvia Avallone

Titel: ”Stål”

Översättare: Johanna Hedenberg

Utgiven av: Natur & Kultur

Silvia Avallone.

Foto: Stefano Lorefice Silvia Avallone.

I en värld där männen har rätt att smacka, ta sig i skrevet och glo på kvinnor söker ett par tonårsflickor fristad. I Silvia Avallones ”Stål” hittar de den i relationen till varandra. Åsa Beckman läser en förtvivlad och vacker berättelse.

I en värld där männen har rätt att smacka, ta sig i skrevet och glo på kvinnor söker ett par tonårsflickor fristad. I Silvia Avallones ”Stål” hittar de den i relationen till varandra. Åsa Beckman läser en förtvivlad och vacker berättelse.

 

När jag slår igen Silvia Avallones ”Stål” inser jag att Monika Fagerholms tonårsflickor fått två italienska systrar. Båda författarna var häromveckan med i ”Babel” och kopplingen verkade klockren. Men under programmet länkades aldrig deras hjältinnor ihop, utan diskussionen om Avallones framgångsrika debutroman kom att handla om dagens Italien och de unga prosaförfattarnas nya sociala intresse.

Annons:

Det är helt okej. Men jag tror inte att det är tillfällighet att Avallone byggt romanen runt två tonårstjej­er. Här heter de Anna och Francesca och är 13 år. De bor i några slitna bostadskvarter i kuststaden Piombino. På gårdarna mellan husen på Via Stalingrado cyklar ungarna runt, folk skriker från balkongerna, tonåringar utan drömmar stoppar amfetamintabletter under tungan. Francescas pappa är tjock, dov och våldsam och misshandlar regelbundet sin dotter och den förskrämda hustrun Rosa.

Anna lever med en socialistisk mamma som läser La Republica, en pappa som är en charmerande bedragare och en bror som jobbar på stålverket Lucchini och röstar på Berlusconi.

Boken är som en mindre kollektivroman. Stålverket är bokens cent­rum. Skitigt, rått, tungt. Också i verklighetens Piombino är stålverket centrum. En gång var företaget jättelikt och 70-talsitalienskt med mäktiga fackföreningar och röda flaggor, men i dag har det krympt och omges av förfallna och övergivna industritomter.

Detta är Annas och Francescas värld, älskad och hatad. Men så finns Elba ute i havsdiset. Ön där ingen av de två flickorna varit men som de hela tiden längtar till. Redan på de första sidorna anar man att de en dag kommer att åka dit, men då vet man inte hur mycket som hunnit hända innan dess.

Denna imponerande debut kom ut i Italien 2010, skriven av en då 26-årig Avallone, och nominerades till litteraturpriset Primo Strega. ”Stål” är så rakt skriven att man kan sätta den i händerna på en läsande tonåring. Smidigt byter hon perspektiv i en stafettliknande form där olika personer för en stund tar över berättandet. Ändå är det i den blixtsnabbt skiftande handlingen snarare än i språket som Avallone är som starkast.

Precis när jag börjar tycka att stilen blir för konstlös gör hon några eleganta och poetiska dragningar som när hon beskriver Annas och Francescas förvirring efter att de kysst varandra första gången.

För Anna och Francesca är mer än väninnor. De tar på varandra. De drömmer. De prövar olika identiteter. De drar in varandras lukter av aprikos och kastanj i näsan. Visst kan man säga att de tränar på varandra inför andra möten, men de skulle lika gärna kunna komma att leva lesbiskt när boken slutar.

Och det är här jag tror att Avallone valt sina huvudpersoner mycket medvetet. Inom den socialistiska feminismen brukar man ju säga att arbetarkvinnor är dubbelt förtryckta, både som kön och klass. Och det gäller verkligen här.

Trycket på de här två 13-åriga kropparna är enormt. Från inledningsscenerna är det en sexualiserad roman. Efter att de två flickorna börjat få kvinnliga former är de skyddslösa. Deras egna pappor sitter på balkongen och tittar på döttrarnas bröst genom kikare. Det är samma pappor som när de kommer hem från stranden kallar dem ”hora”.

Avallone beskriver träffsäkert ett Italien där det är accepterat att män smackar, tar sig i skrevet, glor på kvinnor. Det spelar ingen roll hur långt ner på samhällsstegen de befinner sig, den rätten kan de alltid ta sig. Knappast något europeiskt land har samma bisarra sätt att placera kvinnor mitt i samhällets medvetande – tänk reklam, medier, tutt-tv – och samtidigt göra dem maktlösa.

Det som skapas mellan Anna och Francesca i Avallones roman är en fristad från detta. De skapar precis samma motståndsficka som Diva, Sandra och Doris gör hos Monika Fagerholm. Och det fina är att det inte sker genom att de förnekar kroppen eller sexualiteten utan genom det enkla faktum att de vill få undersöka den på sitt eget sätt. De vill bara hinna få bli till. Det svenska bokomslaget är därför ovanligt kongenialt där man mellan grova, tunga stålbalkar ser två fria och solande tonårskroppar.

Det är en mörk, förtvivlad och vacker berättelse. Jag kommer att minnas Silvia Avallones ”Stål” för personerna, miljöerna och den kompakta stämningen.

I kväll framträder Silvia Avallone på Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm kl 19.

Kommentarer

0 Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

abort500
Foto:TT

 Undantag i lagen. Registreras inte på samma sätt som all annan sjukvård.

hannah144
Foto:Anette Nantell

 ”Okej att bli registrerad.” Fyra kvinnor berättar om sin upplevelse. 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 RFSU: Bör ses över. Lagens effekter mycket osäkra, enligt rapport. 3  3 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

sexkop244
Foto:Caroline Tibell
Annons:

 Ska dela på makten. Stridande parter i krigshärjade Sydsudan överens. 3  3 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

helena
Foto:Roger Turesson

 Helena chattade. ”Det är bra att vara öppen med vad som händer.” 31  5 tweets  26 rekommendationer  0 rekommendationer

 Helena i DN-intervju. ”Det sista jag vill är att skicka mina barn till krig.” 1332  222 tweets  1110 rekommendationer  0 rekommendationer

 Stefan Lisinski: Kan ställas till svars i Sverige för krigsbrott. 14  6 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

 Professor i islamologi. Om jihad, martyrer och tillstånd. 12  5 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

 Erik Ohlsson: De lockas av hjältemod och kamratskap. 31  10 tweets  21 rekommendationer  0 rekommendationer

 Så slussas pengarna till IS. Globalt betalningssystem med lokala agenter. 25  8 tweets  17 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: