Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Smekmånader av Mikael Berglund

Mikael Berglund.
Mikael Berglund. Foto: Erik Sjöström

Fascinerande men för disig.

Roman

Mikael Berglund

”Smekmånader”

Albert Bonniers förlag

 

En av de mest aparta svenska prosadebuterna 2015 var Mikael Berglunds ”Ett föremåls berättelse om obesvar”. Kargt och vasst men ändå drömlikt poetiskt frammanade han en kvinna som vandrar kring i den norrländska obygden på 1600-talet. Det var ett mycket lyckat försök att frambesvärja något vi kan kalla för karg postmystik.

Jag undrade mycket över vad Berglund skulle kunna komma att göra i sin nästa bok, och med ”Smekmånader” står saken klar. Det är ett än mer stiliserat, expressionistiskt landskap vi möter. Och det är snö och det är kallt.

I en ospecificerad framtid har man rest en mur mellan Sverige och Finland, genom hela Bottenviken. Det är inte klart varför, men Sverige vill inte ha in flyktingar från ett land som uppenbarligen råkat ut för något förfärligt: ”Finland är degenererat, flyktingarna som kommer därifrån bär på sjukdomar och är farliga”, säger en väktare.

Till en ö i skärgården kommer det nygifta paret Maija och Viktor. Det man först tror är en bröllopsresa visar sig vara ett uppdrag: att bevaka gränsen mot eventuella flyktingar. I luften far drönare omkring och bevakar området hitom muren; svävare patrullerar.

Om Viktor verkar vara något obekväm så är Maija ett taggigt monster. Mikael Berglund gör sitt allra bästa för att se till att varken vi eller Viktor kommer henne in på livet.

Det dröjer inte många dagar innan hon anmäler honom för att ha gömt flyktingar i stugan de bor i. Och de där flyktingarna, känner man inte igen dem som Snusmumriken och det osynliga barnet?

Det pågår en hel del märkligheter i den här romanen, som liksom vägrar öppna sig utan snarare strävar efter att framstå som i ett dis. Det finns en tredje person inblandad också, som kallar sig AHTI och influerar folk via budskap och meddelanden på bland annat internet. Denna gestalt bidrar till intrycket av skissartad cyberpunkroman. Den utan tvekan ironiskt betitlade ”Smekmånader” är fascinerande, men stöter medvetet bort sin läsare, som om den vill vara en skrämmande dröm i svartvitt; som om den verkligen vill vara smått obehaglig och förvirrande. Däri har Mikael Berglund lyckats.