Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Solja Krapu-Kallio: ”Vad drömde du om?”

Sara Gimbergssons vackra bilder.
Sara Gimbergssons vackra bilder. Illustration: Sara Gimbergsson

Trassliga tankar. Fint möte mellan ord och bild om drömmens värld.

Barnbok

Solja Krapu-Kallio (text) och Sara Gimbergsson (bild)
”Vad drömde du om?”
Mirando Bokförlag

”Säg mej, hur kan det komma sej att/en kam inte kommer förbi/alla härvor och fnurror och knutar och ludd/som säkert är flera miljoner,/så ditt huvud ser ut som en trasselsudd/av drömmar och bandmakaroner?”

I Solja Krapu-Kallios och Sara Gimbergssons nya bilderbok blir det nyvakna barnets ostyriga hår en ­effektiv bild för nattens drömmar, vilt otyglade och märkligt intrasslade i varandra som drömfragment kan te sig alldeles innan de löses upp i morgonljuset. Med kammen i högsta hugg sitter mamman på sängkanten, frågar och lyssnar medan Lis drömmar flätas till berättelse.

Sagohästar vid ljusblå vattenfall, ilskna eldslågor och en stor fågel som skjutsar mormor på cykelflaket. Med drömmens vindlande logik kan nästan allt hända. Som en röd tråd genom de ständigt skiftande drömscenerna springer lekkamraten Lotta. Jaget vill hinna ifatt, men liksom drömmar kan vara undanglidande tycks Lotta hela tiden på väg bort.

Boken bjuder på ett fint möte mellan text och bild. Krapu-Kallio, som bland annat har gjort sig ett namn på spoken word-scenen, har känsla för rim, rytm, drastisk humor och välsnickrade ordbyggen – en tall kan till exempel sluta i ”en gnisterbroccolitopp”.

Gimbergsson gestaltar känsligt det krängande drömlandskapet genom att växla och vrida perspektiven. Olika miljöer, årstider och stämningar avlöser varandra i ett flöde genom boken. Dröm och verklighet närmar sig varandra; fjärilarna från täckets mönster fladdrar över till drömmen, men avtecknar sig också som en skugga i det sköra tillståndet mellan sömn och vakenhet.

Lekfullt används också den fysiska bokformens möjligheter genom ett uppslag som kan vecklas ut och ta läsaren med sig från den yttre bilden av en sovande Li, in till det drömda.

När Lotta till slut plingar på dörren för att gå med Li till skolan är ”tjorvet väck”, och hårflätan skuttar mot ryggen. Som en påminnelse om de berättelser som väntar någon annanstans.