Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Solmaz Sharif: Look

Intensiv elegi över kriget som språk och verklighet.

Solmaz Sharif

”Look”

Övers. Ida Börjel, Jennifer Hayashida

Rámus

Formar vår verklighet språket, eller formar språket verkligheten? Mycket förenklat kanske man kan säga att det senare är en bärande tanke i det senaste halvseklets politiska, sociala och kritiska teorier. Språket låser in oss i kategorier, det är ett maktmedel som upprätthåller sexism och rasism. Statens språk »möjliggör och ursäktar våld mot kroppar« sa den amerikanska poeten Solmaz Sharif i en intervju i Newsweek. Hennes debut ”Look”, som nu föreligger i svensk översättning av Ida Börjel och Jennifer Hayashida, hyllades i USA när den kom ut förra året och nominerades bland annat till det prestigefulla National book award.

Att det är just Ida Börjel som översätter är kongenialt. Börjel har även hon på ett kreativt sätt använt sig av och blottat den officiella språkapparaten. I ”Look” är det framför allt krigets och militärens språkapparat som behandlas. Sömlöst bäddar Sharif in begrepp ur Dictionary of military and associated terms i dikterna, utskrivna i versaler, som för att framhäva, och urskilja dessa ord som manifesterar krigsapparatens reella våld. Hon klipper samman denna officiella språkapparat, med fotografier och brev, wikipedia-sidor och personliga erfarenheter, till en tät poetisk text.

Frågan är bara om det är dessa märkligt laddade ord KONTAMINERADE KVARLEVOR, SKADEOMRÅDE, SPRÄNGRADIE eller DEGRADERING som »möjliggör dödandet« och inte exempelvis vapenindustrin, kapitalismens behov av expansion, mänskliga tillkortakommanden eller teknisk utveckling. Poeten själv tycks svara jakande på denna fråga. Kanske därför att språket är poetens verktyg, för att de som få andra arbetar med ordens nyanser och dissonanser. Men en annan förklaring är nog att ett sådant förhållningssätt gör det poetiska språkarbetet mer meningsfullt att utöva.

Oavsett vilket är det trots allt denna tilltro till språkets möjlighet, och föreställningen om dess inneboende våld, som ger ”Look” dess intensitet. Till skillnad från världen, skapas ju dikten genom, och får sin kvalitet av språket. För ”Look” är en ovanligt mogen och genomarbetad diktsamling för att vara en debut. Att den tog åtta år att skriva märks.

Centralt i diktsamlingen är invokationen, åkallan. Sharif frammanar sin farbror Amoo som dog i kriget mellan Iran och Irak, och skriver flera dikter till och om honom. Sviten ”Personliga tillhörigheter” är en av diktsamlingens starkaste. Amoo blir det tecken poeten kan fylla med krigets mening och meningslöshet. Hon lever sig in i Amoo, fantiserar om honom, hans händer och lukt. Hur han kissade på sig i skyttegraven: ”Hur kan hon skriva det? Hon vet inte” – så kommer en av många röster in i dikten. Sharifs ståndpunkt är att hon måste skildra det, måste gå nära för att göra kriget verkligt.

För att göra Amoo verklig. För att inte helt lämna över kriget som erfarenhet till historiker, journalister och experter. ”Look” är en elegi över kriget. Kriget som verklighet och som språk. Det är en diktsamling, som vågar jag påstå, faktiskt är viktig.