Det nya numret av ”Subaltern” (Nr 3 -11) handlar om änglar, dessa mellanvarelser, som vid enstaka tillfällen kan materialiseras. Vid födelse och död till exempel.

”Guds äldsta söner”, kallas de av John Donne, författare och kyrkoherde i Saint Pauls Cathedral i London, när han i ett vigseltal 1627 beskriver änglar: ”De är väsen som inte har så mycket kropp som kött, som skum, som en dunst, som en suck, och ändå förmår de med en lätt beröring smula ett klippblock till partiklar mindre än sandkornen de står i, och en kvarnsten till mjöl finare än det den maler.”

Tidskriften inleder sitt ängla-nummer med John Donne, och publicerar sedan texter från medeltiden över renässans till fräschaste nutid. Subaltern har en ung redaktion, 80-talisterna dominerar bland det 40-tal medverkande som tar konkreta grepp på ett gammalt dunkelt ämne. Redaktionen för ihop änglakunskap från olika konstformer: film, teater, bildkonst, lyrik och spränger in teologiska och filosofiska texter däremellan.

Ibland utvecklas de detaljerade beskrivningarna för en modern läsare till riktigt bra komik. I en text från medeltiden signerad ”Pseudo-Psellos” diskuteras ingående hur demonerna får sin näring. En del får den genom luft, andra genom fukt: ”men inte som vi genom munnen, utan som svampar och skaldjur som suger upp den näraliggande fukten. Detta utsöndrar de sedan då det fått en spermaaktig konsistens. Men så gör inte alla utan enbart de demonsläkten som är del av materien, det vill säga ljushatarsläkten, sötvattenssläkten och alla släkten som lever under jorden.”

”Ljushatarsläkten”, kan det vara den som bosatt sig i Norden i november? En syndfull släkt med demoner, som förvandlas till änglar fram i vår?