I närmare fyrtio år, har Suzanne Brøgger (född 1944) varit en upprorsmakare. Med debutboken ”Fräls oss ifrån kärleken” (på danska 1973) blev hon den författare som den nordiska kvinnorörelsen behövde för att göra frigörelsen kraftfull och offensiv. Hon sa nej och hon sa ja utifrån sina egna kriterier. Hon gav sig själv rätten att välja.
Suzanne Brøgger gestaltade sitt liv i sina böcker, det gjorde hon ingen hemlighet av, och hon gjorde det med stark självkänsla. Här stod en som inte hade tänkt vika undan. Hennes mod och ärlighet begrundades och beundrades. Liksom hennes dramatiska skönhet och väldokumenterade sexuella aptit. I ”Crème fraîche” (1978) talar hon om hur hon på sin egen kropp erfar att de flesta män bedrar sina fruar, och den skräck hon känner inför att hamna i en sådan position. Därför hittar hon en egen strategi för att aldrig kunna bli sexuellt bedragen: Att önska sköna kvinnor åt sina älskare.
Tanken går till ett harem, och i den bok som kommer i dag, 32 år senare, har Suzanne Brøgger förlagt handlingen just till ett harem. Den femtonåriga Aziadé träffar schejken Jafar, drygt trettio, och blir hans favoritslavinna och elev i erotiska äventyr. Flickan ska som i ”Tusen och en natt” hålla sin härskare fången med berättelser: ”Herren höjde handen till hugg, men med svärdet svingande över huvudet, fortsatte mön oförtrutet att berätta bakom slöjan.”
Susanne Brøgger har i ”Kärlekens vägar och villovägar” (1976) berättat om sin egen erotiska invigning på sidenlakan i Bangkok när hon var femton och där trettioåriga Max är hennes vägledare och undervisare. Båda kan anas bakom den självbiografiska slöja som täcker berättelsen.
Suzanne Brøgger har själv målat bilderna på omslaget, kvinna med rosa huvudduk och de kolsvärtade ögonen täckta av färg.
Den orientaliska miljön är nog tänkt att ge en stämning till sagan om den unga flickan och den erfarne mannen, som lever bland många kvinnor.
Jag kommer just ur en annan roman, Rabih Alameddines bok ”Hakawati, sagoberättaren”, där gamla myter och religiösa berättelser omstöps och skruvas ihop med modern tid. Detta är virtuost, ett bravurnummer där en berättare öser ur den orientaliska tradition som finns tillgänglig genom historien och skapar nytt. Mästerligt och kraftfullt.
Jag vill inte jämföra honom med Suzanne Brøgger, men det är svårt att låta bli eftersom de delvis placerar sina berättelser i liknande miljöer. Han brakar tveklöst och elegant nedför denna berättarpist, har allt i kroppen, medan Suzanne Brøgger, trots sina lektioner, känns lite osäker på vad det är hon ska göra.
Hon zappar berättelsen mellan sitt harem med den unga flickan och en bakgrund där man kan skönja en protesterande flicka i ett skandinaviskt land: ”jag sminkar ständigt ögonen med tusch, som är min slöja, trots att skolan baxnar”.
Hon kallas ”Callas och Nefertiti” och målar upp bilden av en kung och hans slav: ”Men ni är min kung över kulten, och jag den ödmjuka slaven, fogad och fäst vid er lem.”
En ”vissen åldfru” är moralens hatade väktare och spejar på skolflickorna som kringgärdas med förbud, som de glatt bryter mot.
Dubbelexponeringen av schejkens harem och den trotsiga skoltiden glider alltmer samman, och schejken syns uppträda i lite olika förklädnader, liksom Aziadé: ”Om hon berättade för målsman eller mormorsmor hur Jafar verkligen var, skulle ingen vilja kännas vid henne.”
Brøgger skriver episk dikt, knäckeprosa (prosa med knäckta rader) och den ömsom romantiska ömsom odisciplinerade dikten vindlar fram i en ström där sexualiteten ger energin.
Alltmer framstår boken som en hommage till själva erotiken med dess inslag av makt och underkastelse. Många avsnitt är utförliga detaljstudier i kärlekens kroppsliga konstformer. Andra är drastiska repliker på förbudssystemet kring att vara ung, vacker och sexintresserad.
Det förekommer också tramsiga ordlekar med lemmar och säd och annat, som kanske borde ha ransonerats.
Även om inte jag är med hela vägen i denna bok, den komplexa konstruktionen är inte helt lyckad, är Suzanne Brøggers livslånga hyllning till erotiken livsbejakande och upprymmande.