Offside med Thomas Bodström. Exministern glidtacklar sina granskare.
”Liksom många andra har jag svårt för kommunismen. En del brukar säga att det är en vacker tanke, men att den inte fungerar i praktiken. Själv tycker jag att ett kommunistiskt samhälle, även om det skulle fungera som det är tänkt i teorin, verkar skittråkigt.”
Nu tror ni att jag citerar en skoluppsats. Ni har fel. Det är inte Thomas, 12, som står bakom denna ideologikritik, utan Thomas, 49.
Närmare bestämt Thomas Bodström, advokaten, AIK-backen, exjustitieministern, deckarförfattaren.
Tidningarnas nätupplagor bjöd i går på de sakpolitiska konflikter (liksom det eventuella mord han en gång i tiden begick på en ko i Alperna) som dryftas i ”Inifrån. Makten, myglet, politiken.” Utöver dem, famnar Bodström vitt. Som den lilla funderingen kring det här med kommunism, mer välutvecklade resonemang kring monarkin, liksom flera komiska scener med fin detaljkänsla just från ”livet bakom de stängda dörrarna i politiken”, eller hur han nu själv skulle formulera det.
Politiska memoarer talar naturligtvis alltid i eget intresse; ändå uppfattar jag Bodströms bok som oväntat öppen och rättfram.
Till exempel återger han ett samtal med Carl XVI Gustaf på temat påföljdslängd. Enligt Bodström sade sig kungen vara ”positiv till hårda straff”. Så till den grad, skulle det visa sig, att han gratulerade den thailändske kungen till landets framgångsrika narkotikabekämpning, en aktivitet som bland annat innefattar att skjuta misstänkta langare på gatan.
Memoargenren erbjuder den självklara möjligheten att ge igen. I kapitlet med den sakliga rubriken ”Betygsättning av några svenska journalister” använder han en variant av de gamla sifferbetygen för att gradera sina granskares professionella värde.
I topp, med 4,5, hamnar K G Bergström och Mats Knutson, tätt följda av Lena Mellin, Janne Josefsson, Tomas Ramberg och generöst nog också av Fredrik Laurin, Joakim Dyfvermark och Sven Bergman, som ju var de som avslöjade utvisningen av egyptierna. Lägsta betygen får Åsa Linderborg och DN:s Henrik Brors.
”Det här var nog den roligaste delen att skriva i boken”, funderar Bodström när han är klar med betygen. Tomas Bodström har som sagt haft många titlar genom åren, men det finns fortfarande inga skäl att kalla honom stilist.