De uppstår, lever och dör. Sådana är villkoren för de flesta tidskrifter som kommer till genom att en krets människor vill formulera något nytt. När ämnena är uttömda och kretsen kring tidskriften skingrad läggs tidskriften ned. Det är ingenting konstigt med det.
1930-talets kulturtidskrift Spektrum, som Johan Svedjedal, litteraturprofessor i Uppsala i fjol beskrev i en intressant bok, lades ned när redaktionen hade tröttnat och Bonniers Litterära Magasin hade startat. BLM profilerade sig som en recensionstidskrift, mer instrumentell än spektakulära Spektrum.
Så finns det vissa tidskrifter som tuffar på genom åren, som klarar redaktörsbyten och förmår att förnya sig i takt med den tid som ska analyseras. BLM levde i många år, startades 1932 och lades ned 2004.
Den feministiska tidskriften Bang är yngre men firade förra året sitt 20-årsjubileum och Vanja Hermele, som var med om att göra jubileumsnumret, funderar i det nya på hur det är att arbeta i ständig motvind: ”Skitsnack, motstånd och ibland hat.”
Bang tog sig en roll av motstånd och fräckhet. En grovkornig humor frodades under vissa redaktörskap och varje år den 8 mars härskade Bang över protestaktionerna på Söder i Stockholm, där det kunde gnissla även i kvinnokampen.
Jag kommer ihåg en internationell kvinnodag på Tjärhovsgatan när en välklädd och väloljad kvinnopanel fick sura kommentarer av ett gäng anarkofeminister som satt längst fram och gjorde spytecknet, två fingrar i halsen.
Trifa Shakely och Johanna Palmström är redaktörer för Bang och visar i dag upp en ny form (av Alexandra Falagara och Brita Lindvall) på blankt, tjockt papper med starka färger, starka uttryck och med ambitiös bildsättning. Jag blir alltid mjuk i hjärtat när jag öppnar en tidskrift som prövar nya vingar. Alla drömmar, diskussioner, arbetsnätter har materialiserats mellan två pärmar. Det är stort.
När det gäller texterna är konceptet tydligt. Tio sidor kortmaterial i början och slutet och i mitten ett antal spatiöst utgjorda artiklar med illustrationer.
Texterna i det här numret är mer problematiserande i förhållande till feminismen än kamplystna. Exempelvis skriver Tiina Rosenberg om – surprise – queer, Katharina Tollin om jämställhet och nyliberalism, Maria Bexelius om asylprocessen, Sara Beicher om äldreomsorgen och Katrine Kielos om kvinnor och ekonomi.
Ja, det är bara att banga på så länge det behövs. Med text och bild och feminism, i starka färger.