Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Vad gör en bank? av Andreas Cervenka

Andreas Cervenka.
Andreas Cervenka.

Lugnar inte. Cervenkas bankbok skapar en känsla av overklighet.

Fackbok

Andreas Cervenka

”Vad gör en bank?”

Natur & Kultur

Foto: En liten påminnelse: för nio år sedan skakades världen av en finanskris som var på god väg att krascha hela den internationella ekonomin. Systemet var betydligt sårbarare än den ekonomiska expertisen dittills velat låtsas om – eller kanske ens vetat – och kunde pumpas i gång igen bara genom vanskliga räddningsaktioner där stater gick in med garantier för svajande banker.

I krisens spår följde arbetslöshet och åtstramningar i stor skala, och till de obehagliga politiska konsekvenserna hör populism, nationalism, ett uppsprickande EU och ett bisarrt presidentval i USA. Det jävla nuläget, kort sagt.

Det finns alltså goda skäl att fråga sig vad världens ledare gjort sedan 2008 för att stabilisera det övertunga finansiella babelstorn som den gången var på väg att rasa över oss alla. Svaret kan man hitta i Andreas Cervenkas nya bok ”Vad gör en bank?”. Det är inte lugnande.

Cervenka, ekonomijournalist i Svenska Dagbladet, har i åratal pekat på de fundamentala konstigheter i bankvärlden som till vardags döljs bakom en ridå av myter om kassavalv, samhällsansvar och tillförlitlighet. De flesta tror att banker snällt förmedlar pengar från sparare till låntagare, i själva verket trollar de fram pengar ur tomma intet varje gång ett nytt lån beviljas. Vinsterna går till banken, de ständigt växande riskerna läggs på samhället.

Därför beviljar bankerna förstås gärna lån, allt hellre, allt större, ofattbara mängder. Men en försvinnande del av dem går till produktiva investeringar, det mesta i stället till köp av fastigheter och existerande företag; värden som blåses upp till det orimliga.

Det kallas bubbelekonomi.

Mycket av det här redde Andreas Cervenka på ett föredömligt läsarvänligt sätt ut redan i sin förra bok, ”Vad är pengar?” från 2012. Den var full av aha-upplevelser för alla oss oinvigda och fick till och med en oväntad spinoff som pjäs på Dramaten.

Den nya boken lägger inte så mycket till grundkursen i den gamla, den består i en rad korta texter som man liksom då delvis känner igen från Cervenkas dagskrönikor. Men även den här gången uppstår den kusliga känslan av overklighet när man inser hur irrationellt finansvärlden egentligen fungerar.

Mest illavarslande är nog insikten att praktiskt taget inget hänt eller gjorts på de fem år som gått sedan dess, utom att både skuldberg och banker växt ännu mer, att bubblan blåsts upp av minusräntor – samt att allt fler allt högre upp i finansvärlden öppet börjat medge att undergången kan vara närmare än vi vill veta. För om bankerna 2008 var för stora för att inte räddas är de i dag för stora för att kunna räddas, och bara de senaste månaderna har två bärande tyska och italienska banker visat upp betänkliga sprickor i grunden.

Andreas Cervenka är en god folkupplysare som skriver med smittsam energi, men han borde ha en strängare redaktör. Lite väl mycket går igen från hans förra bok, samtidigt som krönikeformen ibland medför irriterande upprepningar mellan kapitlen. Hans kärlek till drastiska bilder kan också bli prövande i längden; enligt omslaget har Bodil Malmsten kallat honom ekonomijournalistikens Tomas Tranströmer, men hans yviga metaforik påminner mer om Björn Ranelids.

Har man läst Cervenkas förra bok måste man kanske inte heller läsa den här uppdateringen – har man det inte är den å andra sidan ett strålande tillfälle att förstå något av grundvalarna i den bisarra värld vi vill tro är normal.

Det är ekonomin, dumskalle.