Årets viktigaste bok. Rastlös och bedövande slagfärdig prosa.
Låt mig få inleda med en ursäkt. Den här romanen kom ut i början av september och jag borde förstås ha recenserat den då. Men somliga verk kräver mer tid än andra när det gäller att kort och rättvist beskriva dem och Viktor Johanssons ”Wrestlarna” är ett sådant verk.
Det som gör den här romanen svår att tala om är att den hanterar något av det svåraste som finns att hantera, nämligen det kaotiska helvete som kallas ungdom, och som i våra dagar har tänjts ut till att vara i femton år eller mer.
Det var så lätt för Holden Caulfield i J D Salingers klassiska ”Räddaren i nöden”. Det var så lätt för honom och alla andra litterära ungdomar i modernismen att välja mellan idealiserad barnslighet och konformistisk vuxendom. Självklart valde man barnets breda väg av okomplicerad moralitet och etik, till smattrande applåder från fuktögda vuxna.
Så ... fint!
I Viktor Johanssons ”Wrestlarna” är de postgymnasister vi möter betydligt mer världsvana än de vuxna vi knappast ser eftersom de är ganska irrelevanta.
Johansson växlar mellan fyra berättelser, fyra av kanske fyrahundra subkulturer som var och en är exklusiv och upprätthåller strikta regler.
Webcamflickorna, skejtarna, cineasterna och videobloggaren. De är rubriker, subjekt och objekt i Johanssons roman.
Att romanen heter ”Wrestlarna” beror på att Johansson har hittat en gemensam stam för alla dessa subkulturella grenar. Nämligen den mysteriösa och – för den oinvigda betraktaren – outhärdligt löjliga showsporten wrestling. Det är en showgren som är regisserad och uppgjord, men med ögonblick av improvisation, och som suger in hela omgivningen i den allvarsamma leken.
Johansson syftar i sin rastlöst poetiska, metaforrika och bedövande slagfärdiga prosa på den energi som ungdomen härbärgerar och som pyser ut i de preliminära identiteternas löst sammansatta fogar. Jag tycker att han har hittat precis rätt form och precis rätt språk för att börja beskriva den människoålder vår samtid med samma passion dyrkar och avskyr.
Vill vi ha romaner till stöd för att begripa vår tids sammanhang och ödesfrågor?
Jag tycker nog det, och i så fall kan jag utan tvekan säga att Viktor Johanssons ”Wrestlarna” är årets viktigaste roman. Kanske förra årets och nästa års också.