Intet ont om hjärtenypare. De har sin plats i alla konstnärliga sammanhang, där de tillverkar filmer, ballader, dikter och romaner som är så där bitterljuvt effektiva och får oss att snyfta ömt leende.
Det är något av katharsis över hela operationen: vårt ständiga behov av Teddybjörnen Fredriksson och diverse filmer med Tom Hanks i huvudrollen.
Den mycket uppskattade japanska författaren Yoko Ogawa introduceras på svenska med en riktig hjärteknipare. Annat brukar det sällan bli när gamla, sjuka gubbar sammanförs med barn. I Sverige har vi ju ”Kan du vissla Johanna” som exempel på det.
”En gåtfull vänskap” berättar om en hemhjälp som får en notoriskt svårarbetad klient. Han är en gammal matematiker som till följd av en bilolycka lider av anterograd minnesförlust – eller ”mementosyndrom” som vi lekmän kallar det. Hans minnen slutar 1975. Därefter kan han minnas bara 80 minuter i stöten, varefter hjärnan startar om och han är hänvisad till de små minneslappar han häftat vid kostymen.
Matematiken – den eviga och oföränderliga – är hans räddningsplanka. Hushållerskan har en son som följer henne till jobbet. De fattar tycke för varandra och Yoko Ogawa följer sin berättelse till det oundvikliga slutet med den äran. Och det japanska sammanhanget, med dess anakronistiska samhällshierarkier och misstänksamhet mot känsloyttringar, bidrar till att hålla det alltför sentimentala stången.