Barn & ung

Bortglömd fantasy får nytt liv

Publicerad 2006-12-04 08:30

Irmelin Sandman Lilius, här med katten Casse Casimir, är en sant originell författare som alltför länge varit borta från butiks- och bibliotekshyllor. I hennes värld kämpar fattiga barn för sin överlevnad med magins hjälp.

Guessod Guireh Irmelin Sandman Lilius, här med katten Casse Casimir, är en sant originell författare som alltför länge varit borta från butiks- och bibliotekshyllor. I hennes värld kämpar fattiga barn för sin överlevnad med magins hjälp.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Irmelin Sandman Lilius har skapat en helt egen fantasyvärld, långt från de vanliga drakarna och demonerna. I Fru Sola-trilogin skriver hon om fattigflickan Silja i staden Tulavall, som dras in i en kamp mellan hårdföra industrialister och landets gamla naturväsen. Nu är nyutgåvan äntligen här.

Irmelin Sandman Lilius har skapat en helt egen fantasyvärld, långt från de vanliga drakarna och demonerna. I Fru Sola-trilogin skriver hon om fattigflickan Silja i staden Tulavall, som dras in i en kamp mellan hårdföra industrialister och landets gamla naturväsen. Nu är nyutgåvan äntligen här.

Tre av Irmelin Sandman Lilius böcker kommer nu i nytryck. Det handlar om Fru Sola-trilogin ("Gullkrona gränd", 1969, "Gripanderska gården", 1970, och "Gångande grå", 1971), en märklig blandning av fantasy och stenhård realism i den fiktiva, men lika verkliga staden Tulavall. Den fattiga flickan Silja dras in i händelser som hotar hela staden. Det handlar om maktgalna alkemister och ond bråd död. Men det handlar också om Siljas spirande förälskelse och hennes familjs desperata situation i fattigdomens 1800-tal.

Vi har under modern tid bara haft fyra riktigt framstående författare av fantastisk litteratur på svenska: Astrid Lindgren, Tove Jansson, Maria Gripe och Irmelin Sandman Lilius. Medan de tre förstnämnda ständigt funnits i tryck har detta av någon anledning inte gällt den sista. De flesta av hennes böcker har med tiden blivit riktigt sällsynta fåglar på bokhimlen. Man kan verkligen fråga sig varför.

Irmelin Sandman Lilius har nämligen med sina böcker om staden Tulavall skapat det ingen annan svenskspråkig författare dittills och hittills klarat av. Hon har skapat ett slags finlandssvensk/nordisk ursprungsmyt som i sin rikedom och komplexitet helt saknar motstycke. Och hon gör det utan att snegla på de uppenbara förebilderna inom den fantastiska litteraturen; antingen stereotypa nordiska vikingar och gudar eller det anglosaxiska Tolkienkeltiska mytstoffet vars ok belastar så många av dagens svenska fantasyförfattare. Irmelin Sandman Lilius Tulavallböcker är i sina stunder kanske de mest originella fantasyberättelser som getts ut på svenska. Och det verkar ha gått de allra flesta förståsigpåare förbi.

Att kliva in i Tulavallkrönikan är att resa i tiden. Hjärtat i berättelserna är människorna i det lilla finlandssvenska kustsamhället Tulavall i slutet av 1800-talet. Men här återfinns också berättelserna om Kung Tulle och hur de första människorna under den våldsamma folkvandringstiden grundade Tulavall ("Kung Tulle", 1972; "Tulles resa sunnantill", 1975; "Svanarna", 1977). Här blandas fantastiska resor på verkliga och magiska hav ("Barbidels hav", 1986, och "Korpfolksungen", 1994) med den fantastiska trilogin om Anna Lina Apelman ("Kapten Grunnstedt", 1974; Mattan från Kars", 1989 och "Hästen hemma", 1991) som genom den döende äventyraren Grunnstedts minnen förflyttas till spännande äventyr i Kaukasus och tillbaka igen.

Forntiden och nutiden samspelar och samexisterar på flera plan. Ibland griper de in i varandra och människor förflyttas till främmande världar, länder och tider. Men magin och mysteriet finns ändå hela tiden närvarande i Tulavall. Utan att folket i staden egentligen vet om det, eller kanske vill veta om det, finns urgamla varelser och personer vilka är knutna till Tulavall genom sina öden och sina handlingar.

Här finns bland andra de fem hästarna som är Landets bevarare, den kloka gumman Klockarback-lill-Fia, Svarta Havets matros, Valle Väderhatt och den föräldralösa flickan Bonadea, som samtliga förekommer i flera av böckerna. Dessa personer (och hästar) är på något sätt tidlösa. De tillhör tiden och historien, men är ändå fria från den. Ibland är de målmedvetna hamnbytare, ibland utan att alls förstå sin verkliga betydelse för Tulavall.

Samtidigt som Tulavall är en idyll värd att kämpa för och bevara är det också en stenhård verklighet för många av dess invånare. Sandman Lilius beskriver utan någon som helst sentimentalitet hur bedrövligt det fattiga livet kunde vara för många familjer i slutet av 1800-talet. Inte sällan lämnas barnen att ta hand om sig själva när föräldrarna inte längre orkar eller förmår. Det är endast leken och fantasin som räddar barnen i allt elände.
Vuxenvärlden är obegriplig och fylld med värk, tvång och suckar. Att vara barn innebär en fruktansvärd utsatthet men även en överlevnadsstrategi. För barnen är den närvarande magin en naturlig kraftkälla. Sällan så för de vuxna.

Tulavall är som ett Fylke som trots all mänsklig avundsjuka, skvaller, inskränkthet och sociala klyftor ändå är något som måste skyddas från andra större krafter. Civilisationskritiken är konstant närvarande i Sandman Lilius texter. I Fru Sola-böckerna bygger exempelvis uppkomlingen Klingkors en stinkande krutfabrik mitt i staden och vill med våld riva Tulavall och bygga upp den igen, med raka gator och hus av sten. Även i "Korpfolksungen" ger hon sin syn på denna sorts framsteg och modernism. Den lilla korpfolksungen försöker där förgäves övertala sågverksägaren att inte såga ned den gamla magiska skogen där hennes folk har levt i århundraden. Sågverksägaren förklarar dock: "Du kan tala som du gör för att du lever utanför civilisationen. Men civilisationen är en mäktig kraft, den kan inte hejdas, den kräver förändring." Till vilket korpfolksungen svarar: "Vi förlorar. Och ni förlorar också. Längre fram."

Så åter till frågan varför inte Tulavallböckerna finns upptagna på samtliga ungdomslitteraturkurser i landet och i varje bokhandel. Kanske ligger det något i att hennes fantasy inte passade 70-talets brinnande och dogmatiska socialrealism och därför puttades ut i kylan. Men hennes osentimentala beskrivningar av det fattiga livet på 1800-talet borde väl ändå ha gjort det? Var det kanske också så att hennes utpräglade originalitet inte heller riktigt passade in i 80- och 90-talets strömlinjeformade anglosaxiska mainstream-fantasy? Att hon helt enkelt inte kunde kategoriseras så lätt? Varken socialrealism eller high fantasy. Hennes böcker verkar i alla fall ha legat en bit vid sidan av de stora allfarvägarna, skönt befriade från tillfälliga trender.

En annan del i förklaringen är naturligtvis tillgången. Finns det inga böcker att köpa och har biblioteken för länge sedan gallrat ut "gamla böcker" för att få plats med del femtioelva av en ny jaga-runt-på-kartan-fantasyserie, så bidrar det också till problemet.

Att nu Fru Sola-trilogin äntligen ges ut på nytt är alltså riktigt roligt och jag förutsätter (i all ödmjukhet) att utgivningen även fortsätter med de övriga centrala böckerna i serien. Det är sannerligen på tiden att nya läsare får chansen att stifta bekantskap med något av det mest fascinerande och originella som skrivits i genren på våra breddgrader. Den dagen Unesco även världsarvsnominerar magiska platser för deras stora betydelse för människans fantasi kommer Tulavall att vara en av de första på listan.

Tipsa via e-post
(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

Spisen strejkade så att den äldre kvinnan inte kunde koka kaffe. Då ringde hon polisen. ”Allvarligt nog.” 97  14 tweets  82 rekommendationer  1 rekommendationer

kaffe_144102
Foto:TT

Aktivera, logga in, läs! Du får tidningen digitalt istället för i brevlådan. 31  15 tweets  15 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:
sydsudan_500
Foto:TT

Vädjar om flytt, men nekas byta bas. Svenska poliser fast i Sydsudan.

Dödlig attack mot basen. Minst 20 har dödats och 70 skadats. 11  0 tweets  11 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons: