De läsande är en elit

Det är lätt att se att det är han som kommer gående i korridoren bland intervjurummen. Alberto Manguel bär alla yttre tecken på en riktig europeisk boknörd. Grått hår i oklanderlig men inte uppseendeväckande frisyr, glasögon, skägg, oklanderlig men inte uppseendeväckande kostym. Han är lite förkyld, så han fick gå till sängs tidigt kvällen innan och missade allt bokfestande.

- Det gör mig ingenting. Jag är inte så mycket för fester, säger han och ler milt.

Alberto Manguel tycker mest om att läsa. De tre böcker som är översatta till svenska handlar alla om läsning och böcker. "En historia om läsning", "Läsa bilder" och nu "Nattens bibliotek".

Men hur började hans maniska intresse för böcker?

- Det började när jag var liten. Jag tror jag lärde mig läsa vid tre-fyra års ålder. Min pappa var diplomat och vi reste runt världen under hela min uppväxt. I den tillvaron var böckerna min enda fasta punkt. Centralpunkten på dagen var när jag skulle gå och lägga mig. Då fick jag äntligen öppna boken och tryggt befinna mig på samma sida som när jag lade den ifrån mig sist. Min relation till böcker har alltid kommit före min relation till verkligheten.

Men har du aldrig varit med om något som du inte redan har läst om?

- Jo, det händer ibland saker som orden inte kan fånga in. Mitt första barns födelse var ett sådant tillfälle. Och när en av mina bästa vänner dog. Men visst närmar sig orden också sådana händelser.

När Alberto Manguel blev äldre läste han fortfarande. Hela sin ungdom och tonårstid läste han och läste. Och samlade böcker.

Har du aldrig ångrat att du ägnat så mycket tid åt att läsa?

- Nej. Det finns en idé om att böckerna håller dig borta från det riktiga livet, men det är egentligen tvärtom, att genom böckerna närmar du dig livet. De lär dig att reflektera över tillvaron. Så att du inte behöver leva utan att se livet.

Hans bok är full av beskrivningar av historiska bibliotek, från kungliga slott och privata palats, liksom offentliga samlingar från Alexandria till London.

Men när han skriver så där lyriskt om dem, bekymrar det honom inte alls att så få hade tillgång till dem?

- Tja, vårt moderna samhälle har ju velat tillgängliggöra kulturen för alla. Länge var den ett reserverat område för eliten, för de rika och mäktiga, och så är det ju lyckligen inte längre. Men det öppna samhället är också en myt. Andelen läsare som jag verkligen skulle kalla för läsare är mycket liten. Visst, det finns många som kan tyda alfabetet eller läsa igenom en kort roman. Men få av dem har fått lära sig att de kan finna sig själva i böckerna, att de kan hitta frön till sina livsfrågor. Idag nöjer sig utbildningsväsendet med att folk kan tyda instruktioner.

- De läsande är en elit. Men en elit som vem som helst kan tillhöra. Du måste bara ha modet att gå emot det samhället tycker är viktigt. Idag har intellektuell verksamhet blivit något som hör fritiden till. Det är inte längre kärnverksamheten. Och jag upplever det som mycket farligt eftersom det förminskar oss som människor.

- Vi kommer till världen med nyfikenhet, kreativitet, redskap för att avtäcka och upptäcka världen. Sen måste vi lära oss att bli dumma, för annars skulle vi inte konsumera som vi gör.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut