Din guide till intrigerna på bokmässan

1) Leif G W Persson vs Camilla Läckberg.
G W säger att Läckberg skriver som Nicke Lilltroll pratar. Eftersom alla inte är lika gamla som G W och därmed inte hade möjlighet att följa Nicke Lilltrolls radioprogram 1957-65 är det inte glasklart om G W hyllar eller sågar. Nicke Lilltrolls avskedshälsning löd alltid: "Må så grankott allihop!". Vi hittar inte den frasen i någon av Läckbergs böcker.

2) Maja Lundgren vs Björn Ranelid och Aftonbladets kulturredaktion.
Enligt Lundgrens omtalade "Myggor och tigrar" ska Ranelid vid Bokens dag i Värnamo ha sagt: "Lyssna nu Maja, du kommer att kissa på dig. Det är skönt att kiiisssa. Ska du kiiisssa, Maja...". Ranelid menar att det är en pervers tolkning av vad han sagt, att han pratade om skoltoaletter som måste vara rena och att han minsann värnar om kvinnor. Det senare har intygats av fru Ranelid.

3) Jan Guillou vs Norstedts och Stieg Larsson.
"Det finns tydligen en oslagbar metod att lansera sig litterärt. Att dö", sa Guillou. Han tillade att Stieg Larssons sätt att skriva deckare var snobbigt och trist eftersom han blinkade åt alla möjliga genrer. Till saken hör att Piratförlaget (som ägs av bland andra Guillou och hans hustru) nobbade Stieg Larssons bokmanus och därmed missade 1,8 miljoner sålda exemplar. Hittills. Inkomsterna kammas i stället hem av Norstedts, Guillous tidigare förlag.

4) Britt-Marie Mattsson vs Kristian Lundberg.
Förra året sågade författaren och litteraturkritikern Kristian Lundberg Britt-Marie Mattssons bok: "Mattsson är också hon en skicklig stilist, dessvärre räcker det inte till - intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiska." Problemet var att boken inte ens var färdigskriven. Nu möts Mattsson och Lundberg på bokmässan, med var sin nyskriven roman i bagaget. Vi väntar på Mattssons recension av Lundbergs "Grymhetens stad".

5) Ernst Brunner vs storsäljande deckar-författare.
Boxar-Brunner (jabbade i 24 år på Hammarby boxningsklubb) tycker att "den stora svansen som Camilla Läckberg representerar inte är mycket att ha". Han har kallat storsäljarna "skarvar som skitar ner". G W Persson, Håkan Nesser och Stieg Larsson erhåller dock Brunners eftertraktade kvalitetsstämpel.

6) Jan Guillou vs Björn Ranelid.
Guillou tycker att Ranelid skriver invecklad prosa med höga pretentioner och att han är en kuf. Dessutom menar Guillou att Ranelids uttalande om att han har mått så dåligt att han har övervägt att ta sitt liv, var ett pr-knep för att sälja böcker. Ranelid kallar det som Guillou skriver för obegåvat och falskt.

7) Björn Ranelid vs Liza Marklund.
"En miljon svenskar kan skriva som Liza Marklund", har Björn Ranelid konstaterat.

8) Mari Jungstedt vs Leif G W Persson.
Enligt Jungstedt tål inte G W att bli förbisprungen av fram gångsrika, vackra kvinnor som hon själv.

9) Linda Skugge vs alla.
Björn Ranelids solbränna, läppglans och rakade underarmar, Astrid Trotzigs vita skrivarlya som finansierats med stipendier och alla skitförfattare som inte säljer nåt. Ingen går säker.

10) Jan Guillou vs Leif G W Persson.
Forna parhästar på älgpass och Piratförlag. Nu kallar Guillou G W:s sågning av Camilla Läckberg för plump. Ja, höll G W med och tillade: lika plump som när Guillou kallade Kattis Ahlström för bimbo.

11) Leif G W Persson vs Björn Ranelid.
G W betraktar Ranelid som "pimpinett pappskalle". Ranelid har tappat skrivlusten.

12) Unni Drougge vs sin agent.
I aktuella "Boven i mitt drama kallas kärlek" namnger Drougge sin exman och litterära agent, en relation som beskrivs som en sju år lång mardröm av våld och övergrepp.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut