Redaktörerna för antologin, Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Anna Nyström och Kajsa Sundin citerar i sitt förord poeten Helena Eriksson. I diktsamlingen ”Mark” från 1996 skriver hon: ”Tvivel som uppstår när man är mycket nära mark”. Det är ett positivt tvivel som också antologiredaktörerna bär med sig.
Vi träffas för en snabblunch på Moderna museet i Stockholm några dagar innan ”32/2011” kommer ut. Den enda av de fyra som inte kan komma är Kajsa Sundin som befinner sig på författarutbildningen litterär gestaltning i Göteborg.
Kanske hade det varit lättare att redigera denna antologi med större distans för det ligger i sakens natur att man är närsynt i sin egen samtid. Två av redaktörerna bidrar också med egna dikter i ”32/2011”.
– I den bästa av världar hade kanske fyra entusiastiska litteraturvetare eller kritiker ställt samman den här boken. Men vi vet också att det historiskt sett ofta har sett ut på det här viset, säger Anna Hallberg.
Jörgen Gassilewski påminner om att de dubbla rollerna inte är helt ovanliga i den litterära världen.
– Artur Lundkvist och Karl Vennberg, bland många andra, var både poeter, författare, introduktörer och centrala litteraturkritiker i sin tid, säger han.
I förordet återkommer de flera gånger till att 00-talets poeter inte går att låsa i ett reservat. Poesin är i ständig rörelse på väg mot något annat. De beskriver decenniet som ett av det mest heterogena och spännande på länge.
Trots att man kan kalla lyriken för det allra äldsta av ”gammelmedier” så visar de hur datoriseringen och internet skapat nya möjligheter att ge ut och distribuera samtidslyrik. Situationen i dag är helt annorlunda än för femton år sedan. Förlagen, uppläsningarna och översättningarna är nu fler än på många år.
Göran Greider återkommer nästan varje år med kritiska synpunkter på att den mest hyllade poesin är svårbegriplig och framstår som ”ett dystert dechiffreringsproblem” (DN 7 juni 2010). Men ingen av redaktörerna tycks längre bli särskilt upprörd över dessa beskyllningar.
– Poesins uppgift är inte att göra sig mer eller mindre tillgänglig, den måste få verka i sin egen rätt, säger Anna Hallberg.
Och hon får medhåll av Jörgen Gassilewski.
– Vi har ju gjort den här antologin för att göra det möjligt för läsare att orientera sig. I en bemärkelse ingår den i en lång folkbildande tradition, säger han.
De pekar på problemet med att allt mer ges ut digitalt och inte arkiveras på samma sätt som tryckta böcker.
– Jag tänker på stadsbiblioteket, i Luleå där jag vuxit upp. Att den här boken skulle kunna stå i boksnurran där. Om det hade funnits en sån här antologi när jag var yngre skulle det ha betytt mycket för mig, säger Anna Nyström.
I förordet konstaterar de också att vi lever i ett samhällsklimat där centrum är vigt åt de röster som skriker högst. Sällan har så många diktsamlingar som nu burits av ett politiskt patos. Det har skrivits om Irakkriget, Israel-Palestina-konflikten, 11/9, Afghanistan, Tjetjenien och andra konflikter.
– När Kajsa och jag startade samtalsserien ”Poesi och politik” för fyra år sedan, ville vi undersöka på vilka olika sätt poesi kan vara politisk. Vad vi fann var att samtidspoesin hade fler politiska dimensioner än vad vi såg från början, säger Anna Nyström.
De återkommer till de strukturella förändringar som har skett senaste decenniet med ett stort och decentraliserat litteraturfält. De tycker att detta är en utveckling på både gott och ont.
– Problemet i dag finns i förmedlingsledet. Min upplevelse är att många människor vill veta mer om samtidspoesi men har svårt att hitta. När de stora litteraturtidskrifterna försvann och bevakningen av den nya poesin minskade, hamnade många läsare utanför. Det är också mot den bakgrunden vi har sammanställt 32/2011, säger Anna Hallberg.
De ser samtidigt fördelar med decentraliseringen i form av den energi som frigörs när ett maktcentrum upphör och ersätts av många mindre.
– Möjligen finns det en brist på redaktörer, kritiker och andra förmedlingsinstanser i dag. Det är klart att allt som ges ut inte är lika bra. Men det upprättas hela tiden nya värdegemenskaper. I USA till exempel, dröjer det ofta 20 år tills poeterna lyfts upp i New York Review of Books. Den bästa kritiken i USA kommer från universitetsvärlden och inte från stora dagstidningar. I förlängningen skapar det en odemokratisk och auktoritär situation som även riskerar att uppstå i Sverige, säger Jörgen Gassilewski.