Redan innan ”Liten skär och alla små brokiga” har gått upp på biodukarna för den allra yngsta publiken tog debatten fyr om en av figurerna. ”Lilla hjärtat” är en svart flicka med tjocka läppar och en massa flätor som står ut från huvudet – en stiliserad animation, precis som övriga karaktärer – men med yttre drag som associeras med betydligt mindre rumsrena skildringar av svarta.
På hemsidor, bloggar och i sociala medier blossade debatten upp, och Lilla hjärtat jämfördes med rasistiska blackface och golliwogg-figurer, karaktären kallades nidbild och ”en gestaltning av N-ordet”.
– Vi vill ju det rakt motsatta och är jätteledsna om några har känt sig kränkta eller anser att vi förstärker en rasistisk bild. Vi vill inte alls bråka och drar därför in den affisch som de har reagerat på, säger Stina Wirsén, den animerade filmens regissör och skapare, också känd barnboksförfattare och illustratör.
Med filmens producent och medmanusförfattare Linda Hambäck diskuterade hon löpande med många, bland dem flera afrosvenskar, skildringen av Lilla hjärtat och av gränserna för vad man kan göra.
– Vi har mött så många som har välkomnat Lilla hjärtat, och att det äntligen finns även mörka barn i barnlitteraturen. Och Lilla hjärtat har funnits i böckerna om alla brokiga i två år, men hittills har ingen reagerat. Däremot möter jag ofta bokhandlare som säger att många frågar efter böckerna just eftersom de också har mörka personer. Men när det blir film blir det så mycket kraftigare.
Men Nathan Hamelberg, styrelseledamot i föreningen Mellanförskapet och en av de som har reagerat kraftigt mot bilden, köper inte resonemanget:
– Det bygger på flera konstiga antaganden, det finns inget som säger att man måste göra en stiliserad figur så här – nu ser den ut som om den var gjord innan avkolonialiseringen och medborgarrättsrörelsen. Se på till exempel ”South park”, som inte väjer för kontovers, där finns svarta som är som vita. Jag läser Stina Wirséns böcker och ser hennes filmer med mina barn och det känns som en sorg att det här hände.
Men Linda Hambäck poängterar vikten av att också lyfta diskussionen ett snäpp:
– Ofta är bilder så tillrättalagda, och man visar aldrig riktigt mörka människor och tassar kring allt som är känsligt. Vi trodde att tiden var mogen för något annat, och själva sakfrågan handlar om hur man då ska illustrera svarta, stiliserat?
Litteraturforskaren Elina Druker, som doktorerat på bilderböcker och också har studerat bilderböcker från 1940- och -50-talen, har sett en försiktighetstrend under senare år:
– Många författare och förlag undviker laddade ämnen, för det blir alltid ett liv. Vi ser aldrig rökande föräldrar i litteraturen, till exempel, trots att det finns föräldrar som röker. Som Ulf Stark har sagt: ska man ha med en säl i en barnbok måste den ha flytväst.
Samtidigt ser hon det knepiga i en bild av en kolsvart unge med stor mun och flätat hår:
– Det är otroligt knepigt. I en stiliserad bild blir det kännetecken som har använts i ett par hundra år och som är djupt problematiska, se på Lille Svarte Sambo. Fast det är väldigt dubbelt, för samtidigt måste man få undersöka barnframställningar – och jag kan förstå illustrationen, det är en väldigt snygg och grafisk bild. Men jag tror att det är själva stiliseringen som är problemet.
”Liten skär och alla små brokiga” har premiär den 22 september. Speakerrösten görs av Stellan Skarsgård.