De senaste veckorna har nyheterna fyllts av ytterligare prov på Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Världen över har folk protesterat mot behandlingen av Tibet, OS-eldceremonin har mötts av motaktioner på flera håll.
Men hur mår Kina egentligen efter protesterna? Boklördag frågade några av författarna till den stora bokfloden om Kina i år. Och är det en bra idé att bojkotta OS?
- En missuppfattning i väst är att kineserna är offer och att de borde vara på vår sida, säger journalisten Ulrika K Engström, som nyligen utkommit med boken "Den harmoniska revolutionen". Men de som har det bra ställt vill inte ha demokrati. De litar på sin regering.
Ulrika K Engström berättar att det just nu pågår en kampanj mot väst i kinesiska storstäder som en reaktion på Tibetprotesterna. Det är främst kinesiska storstadsungdomar som på bloggar uppmanar varandra att göra aktioner mot västerländska företag. Aktionerna är ofta ganska oförargliga, till exempel tar de ut glassar ur frysarna på det franska företaget Carrefour och låter dem smälta i kundvagnar.
- Många i Kina är otroligt patriotiska. De tycker att tibetanerna har förstört OS som pr-jippo. För dem är Tibet som Halland eller Skåne, en del av Kina. De ser Dalai lama som en lögnare eller terrorist som fått fantastiska möjligheter, men i stället uppviglat sitt folk mot den snälla och givmilda kinesiska regeringen. Och så ser de hur väst stödjer honom.
Ändå är hon milt optimistisk när det gäller Kinas utveckling. Och hon säger att hon tycker att Kinabilden i Sverige ofta demoniserar landet.
- För dem som sysslar med politiskt känsliga saker, för tibetanska munkar eller regimkritiker, blir det sämre. Men för samhället i stort blir det bättre. Det är lite svårt att förstå, för tendenserna är så motstridiga. Till stor del handlar det om hur mycket den kinesiska regeringen har att förlora. Riskerar de att hela imperiet rämnar så ökar kontrollen och våldet.
Sverker Lindström, som skrivit om Kina och OS i "Det stora sveket. Idrotten i diktaturens tjänst från Berlin till Peking", håller inte med om att Kina demoniseras. Tvärtom.
- Vi har en godtrogenhet gentemot Kina som är enorm, säger han. De som intresserar sig för landet och vistas där blir fängslade av det. Där sker ju väldigt stora förändringar. Men ofta håller de sig till de stora städerna, Peking och Shanghai. Och hur många bor där? Bara några procent av Kinas befolkning. I övrigt är fattigdomen enorm.
Lindström har tidigare rest runt och beskrivit arbetarnas villkor i de fabriker som producerar varor till väst i boken "Gränslösa kläder". Och i sin nya bok kopplar han ihop de olympiska spelens historia med den globala kapitalismens. Med hjälp av sportklädmärket Adidas historia slår han en bro mellan OS i Berlin 1936 och OS i Peking 2008 och visar hur sportevenemanget och kapitalet gemensamt bygger rikedom i väst på bekostnad av människor som arbetar under förfärliga villkor.
- Vi får inte reda på tillräckligt mycket. Vi översköljs av bilder, men vi saknar skildringar som sätter samman dem till en berättelse om de olika förtryck som pågår.
Du jämför OS i Peking med OS i Berlin 1936. Bör man delta i OS i Peking tycker du?
- Jag tycker att de som åker dit måste vara beredda att påtala missförhållandena. Om Sveriges kulturminister ska dit måste hon begära att få träffa höga kinesiska ledare och tala om att vi inte accepterar att man fängslar folk utan rättegång. När det gäller idrottsutövarna är de strängt hållna av IOK:s regler där varje form av meningsyttring eller demonstration är förbjuden. De kan bara välja att åka dit eller inte.
Kinahistorikern Perry Johansson är också tveksam till en bojkott. Han påminner om den hårt kontrollerade mediesituationen och menar att den gör att kontaktytorna blir extra viktiga.
- Bilderna som vi ser av demonstrationer mot fackellöpare får kineserna inte se. Kina klipper bort protesterna. Allt som kan vara känsligt visas med fördröjning. Också BBC, som bara kan ses på stora hotell, censureras. Nyligen såg jag en påannonsering av ett inslag om organhandel i Kina, sen blev det svart i rutan. Nästa gång det var dags för nyheter kom inte ens påannonsen.
Om man vill få till stånd ett samtal och demokratiska förändringar i Kina så ska man öka kontaktytorna, menar han.
- Det som fick effekt på folk i Östeuropa var bilderna från väst. Genom dem förstod de att det var bättre i väst, trots all propaganda. Om vi vill att Kina ska förändras i vår riktning ska vi satsa på våra egna samhällen och föra fram den bilden i Kina.
- Jag skulle inte förespråka någon bojkott. Men man vet aldrig vad som händer. Det är lätt att säga efteråt hur man skulle ha gjort. När man planerade för Berlinolympiaden 1936 visste man ju inte att det skulle bli världskrig och holocaust. Men just nu måste vi utgå ifrån att vi kan göra något bra.
Men vart tror du att Kina är på väg? Blir det bättre eller blir det sämre?
- Det blir antingen eller. Det är mitt tips. Ingen har haft rätt hittills i sina spådomar.