”Trä nålen med två trådar rött garn och brodera de fyra ”blodiga” fläckarna med plattsöm. Börja med den runt ögat och fortsätt till ”kulhålen” …
Från eldsprutande odjur och ruttnande mördarmaskiner till kramgoa mjukdjur, vad har hänt med våra otäcka varelser och monster?
… ”Gör också några franska knutar så att blodet ser klumpigt och levrat ut.”
I den nya barnboken ”Zombie-filtisar” av Nicola Tedman kan man lära sig att virka de levande döda, här finns zombievalpen, babyzombien och naturligtvis zombiefen. Alla lika bedårande. Förlaget satsar på gullighet och humor, med en touch av död. Receptet är att ta något läskigt och dränka det i socker.
Även draken som skrämt barn i hundratals år är numer kastrerad till oigenkännlighet. I Christina Björk och Eva Erikssons bilderbok ”Prinsessor och drakar” är drakarna rädda för mörkret, i stället för blod dricker de varm choklad med vispgrädde, och i Mats Wänblads och Michaela Favillas ”Bolibompadraken ska sova” möter vi en godmodigt leende drake utan klor och huggtänder: ” Först måste draken kissa. Och hämta vatten att ha vid sängen. Kudden ska fluffas och täcket ska vändas.”
Katla fluffade inte några kuddar, hon satte skräck i Nangijala och sprutade eld som dödade och förlamade den som träffades”.
Att ta udden av det hemska genom att göra det gulligt är ett fenomen som kan förekomma även inom vuxenkulturen, bland annat i konstnären Zbigniew Liberas Auschwitzlego där man bygger gasugnar och lägermurar med gråa och svarta legobitar.
Ansatsen är god, att ta något för barnen skrämmande och klä av dem de otäcka attributen i ett slags inverterad klädpoker. Men samtidigt, ska inte mindre barn ha rätt till läskigheter och pirr i magen? Men undantag för bland annat Jonna Björnstjernas skrämmande och roliga bilderböcker om familjen Kanin och Tomas Hallings ”Mot spökslottet” är bilderböcker med läskiga teman överdrivet försiktiga.
Släpp zombier, vampyrer och drakar fria. Låt dem göra vad de är bäst på: att skrämmas. När inte ens monstren får vara otäcka, vilka ska då vara det?