Att ”Mia” trädde fram i helgen ändrar ingenting i sak. Liza Marklunds kritiker Monica Antonsson anser att publiceringarna är ett sätt för Marklund att slippa diskutera sanningshalten i ”Gömda”-serien.
Liza Marklunds budskap, som lanserades i intervjuer och krönikor när Aftonbladet lyckades få huvudpersonen ”Mia” att träda fram, var som en slogan: ”Mia står för sin berättelse. Jag står för min bok.” Även i DN intervjuades hon. Då hade Monica Antonsson, som granskat bokserien om Mia i sin egen bok ”Mia – sanningen om Gömda”, ingen möjlighet att kommentera. Nu säger hon:
– Det handlar om att vårda Liza Marklunds varumärke, därför distanserar hon sig från grundberättelsen. Nu har hon gått från ”berättelsen är sann” till ”boken bygger på en sann berättelse” till ”berättelsen är Mias subjektiva sanning”. Jag förstår inte att man låter henne komma undan med det, säger Moncia Antonsson.
Hon jämför med vad som hände med Refaat El-Sayed när han ertappades med sin osanna historia om doktorshatten, och blev detroniserad.
Monica Antonsson ger inte heller mycket för de många dokument som Aftonbladet publicerar som stöd för Mias berättelse. Det är läkarintyg, utlåtanden från socialförvaltning och omsorgsnämnd samt tingsrätt. Enligt Monica Antonsson är det Mia som står bakom alla uppgifter.
– En läkare har ingen plikt att ifrågasätta patientens berättelse och gör inte heller några utredningar av påståendena. Sedan används anteckningarna i läkarjournalen som om det var något som faktiskt hänt, och de sociala myndigheterna bygger sina utlåtanden på varandras utredningar.
Varför skulle inte myndigheterna ha ifrågasatt hennes berättelse?
– Därför att man inte ifrågasätter en kvinna som säger sig ha blivit misshandlad och känner sig skräckslagen. Socialförvaltningen rycktes med i berättelsen, det var spännande och man skulle rädda ”Mia”. Jag trodde själv länge på henne, hon duperade mig med.
Enligt Antonsson är det bara länsrätten som undersökt sanningshalten, och där kom man fram till att det inte fanns någon hotbild mot ”Mia”, och att hon kunde bo kvar i Sverige.
Vad säger du om asyldokumentet som ger henne asyl i USA på grund av Sverige inte kunnat skydda henne från våld i hemmet?
– Jag har inte, som Liza Marklund hävdar, sagt att boken skulle falla ihop som ett korthus när asyldokumentet publicerades. Jag har sagt att boken ”Asyl” skulle ha fallit ihop om inte Mia fått asyl. Jag ifrågasätter inte att hon faktiskt fått asyl, det verkar ju så, utan på vilken grund hon har fått det. Det finns ingenting i domstolspapperen från Sverige som skulle räcka för att få asyl i USA.