Belinda Bauer: "Ni älskar dem inte"
("Finders keepers"), Övers. Ulla Danielsson ,Modernista
Jag var lätt ogillande inför slutet i Belinda Bauers andra bok, "Skuggsida" som kom tidigare i år, men hennes böcker hänger ihop och bildar en sammanhängande berättelse. Pojken Steven Lamb är huvudperson i både debuten "Mörk jord" (i pocket i år) och i nya "Ni älskar dem inte". Här krockar en skir kärlekshistoria, gamla sorger och en rad kidnappningar av barn. En av de fem översatta deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
Alice LaPlante: ”Det man inte vet”
(”Turn of mind”), Övers. Molle Kanmert Sjölander ,Albert Bonniers förlag
På gränsen till att inte vara en deckare, handlar om en Alzheimersjuk f d handkirurg, vars bästa väninna blivit mördad. Handkirurgen är misstänkt, men hur ska de kunna förhöra henne när hon inte själv minns vad hon har gjort? Ovanlig bok, skriven i korta stycken, i jagform av handkirurgen själv.
Louise Penny: ”Mörkt motiv”
(”Still life”), Övers. Charlotte Hjukström ,Wahlström & Widstrand
Marknadsfördes som att den liknar Agatha Christie, det gör den inte. Men charmig kanadensisk miljö, en Earl Grey-doftande by där en gammal lärarinna hittas i lönnlöven. Livsvisdom, vemod och kärleksfulla porträtt av byns invånare. Man blir rätt lycklig av att läsa henne (den andra , ”Nådastöt”, var tyvärr inte alls lika bra), men hon är udda, jag kan tänka mig att inte alla gillar henne.
Arnaldur Indriðason, "Den kalla elden"
("Furðustrandir") ,Övers. Ylva Hellerud, Norstedts
Han bär sin sorg som en tung ryggsäck, Erlendur som förlorade sin bror i en snöstorm när de var små. Beggi hittades aldrig och Erlendur kan inte sluta leta. Nu använder han semestern till att återigen söka i fjällen, och undersöker samtidigt ett annat försvinnande. Oändligt vacker sorgesång där det inte går att döma någon längre, men där sanningen ändå innebär att man kanske till slut kan släppa taget. En av de fem översatta deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
Håkan Östlundh: ”Laglöst land”, Forum
Han är så bra! Han har blivit en av mina favoriter. Gotlandsdeckare, fast utan romantiskt skimmer. Den här gången är det två tilltufsade killar som räknar ut hur de ska langa knark på fiffigast möjligast sätt, fast det går ju inte så bra. Det blir riktigt sorgligt efter ett tag, men fortsätter att vara spännande. Östlundh följer såväl polisens som småskurkarnas väg, och man blir märkligt ambivalent. Lite som ”The Wire” i Gotlandsdeckarformat.
Kristina Ohlsson: ”Paradisoffer”, Piratförlaget
Läsarna tycker mycket olika om denna, själv älskar jag den. Ett flygplan lyfter från Arlanda, flyger mot New York, och det KAN finnas en bomb ombord. Säkerhetstjänster och poliser i både USA och Sverige diskuterar. Klockan-tickar-historia, med mycket att fundera på kring hur vi ofta alltför snabbt, särskilt i dessa tider, bestämmer oss för vad vi ska tro på.
Amanda Hellberg: ”Tistelblomman, ”Forum
Om man är allergisk mot skräckinslag ska man undvika den här. Men för oss som gillar ett och annat spöke är det riktigt ruskigt spännande. Maja Grå och hennes pojkvän flyttar till ett ödsligt hus i Skottland där det givetvis har hänt något hemskt. Amanda Hellberg började med att skriva ren skräck (”Styggelsen”, fruktansvärt bra), sen gjorde hon en inte helt lyckad blandform (”Döden på en blek häst”) och här har hon glidit över mer åt deckarhållet.
Denise Mina: ”Gudar och odjur”
(”Gods and beasts”), Övers. Boel Unnerstad, Minotaur
Realism i Glasgow. En gammal man offrar sig för att rädda sitt barnbarn under ett postrån, en yngre man offrar helt andra saker för att klara sin politiska karriär trots att han har en sexskandal över sig. Politisk historia, arbetarrörelse, och Denise Mina kan skriva om sånt utan att någonsin tappa spänningstempot.
Tove Alsterdal: ”I tystnaden begravd”, Lind & co
Sorgligt okänd bok (nu även i pocket). Läs henne, hon är en av de bästa! Hennes debut ”Kvinnorna på stranden” finns i pocket. I den här åker huvudpersonen till en by i Tornedalen där flera rättrogna kommunister flyttade till Sovjet för att kämpa för sina ideal, men hamnade i en hemsk verklighet. Då och nu, Sovjet och det nya Ryssland, det gamla och det nya Sverige. En av de fem svenska deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
Peter Robinson: ”En förgiftad man”
(”Before the poison”) Övers. Jan Malmsjö, Minotaur
Jag brukar inte vara helt överförtjust över Peter Robinson i vanliga fall, han är alltid bra men hans vanlige hjälte, Alan Banks, är inte riktigt min sort. Men det här är en uddabok om en kompositör som flyttar tillbaka till England efter många år i USA, köper ett stort gammalt hus och inser att det har begåtts ett mord där för länge sedan. Men blev rätt människa dömd? Lite spökinslag även här. En av de fem översatta deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
Åsa Larsson: ”Till offer åt Molok”, Albert Bonniers förlag
Inte hennes allra bästa intrig, men Åsa Larsson är alltid enormt läsvärd med sin vackra prosa och sin förmåga att berätta om människor. Här upptäckte jag att jag struntade lite i historien, jag vill bara läsa om kaffedofter, anspråkslöst umgänge och raggsockor på kalla trägolv. Men det är ingen dum historia heller. En av de fem svenska deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
Anders de la Motte, ”Bubble”, Alfabeta
Ett riktigt ovanligt inslag i deckarvärlden, med historier som inte liknar något annat. Detta är tredje delen i en trilogi som började med ”Geim” och fortsatte med ”Buzz”, om den lättledde HP som hittar en mobiltelefon som vill spela ett Spel med honom, och hans syster Rebecca som tvärtom håller sig på lagens sida. Kapitlen växlar, och med dem språket – de la Motte skriver ovanligt bra, och är också en baddare på fartfyllda intriger.
Olle Lönnaeus, En enda sanning”, Damm
Om en urdålig konstnär på Österlen som vinner uppmärksamhet genom att göra nidporträtt av Muhammed, varpå han blir mördad. Men är det av religiösa eller privata skäl? Konstnären har varit en skitstövel hela sitt liv.
Linwood Barclay, ”Vilseledd”
(”Never look away”), Övers. Elisabet Fredholm, Kabusa
Thriller om en man som är med fru och barn på en nöjespark, varpå frun försvinner. Polisen misstänker att mannen har mördat frun, medan mannen försöker reda ut vad som har hänt. Har hon blivit kidnappad?
S J Watson, ”Innan jag somnar”
(”Before I go to sleep”), Övers. Björn Ekdahl, Bazar
En kvinna vaknar varje morgon utan att minnas det förflutna. Bredvid henne ligger en okänd man som påstår att han är hennes make. Han berättar om hennes liv med samma sorg varje morgon. Men har han rätt? Med hjälp av en läkare börjar kvinnan skriva dagbok, och gradvis vaknar minnet. Eller är det läkaren som lurar henne? Inte så himla trovärdig medicinskt (inte sjutton finns det väl sån dramaturgiskt spännande amnesi på riktigt?), men man tror på det ändå eftersom hon skriver så bra.
Belinda Bauer: ”Skuggsida”
(”Darkside”), Övers. Ulla Danielsson, Modernista
Hennes debut, ”Mörk jord”, är underbar! ”Skuggsida” är inte riktigt lika bra, men fortfarande bättre än det mesta. En lokal polis i en by på Exmoorheden, Jonas Holly, upptäcker att en äldre kvinna är mördad. Kriminalpolisen tar över, men Jonas börjar få konstiga meddelanden. Framför allt skicklig gestaltning och välskrivet. Slutet gillade jag inte. En av de fem översatta deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
S J Bolto:, ”Nu ser du mig” (”Now you see me”)
Övers. Karl G och Lilian Fredriksson, Modernista
Fascinerande och ruggig Londondeckare om Lacey Flint, en ung kvinnlig polis som råkar få ett mordoffer rakt i famnen, bokstavligt talat. Mördaren tycks inspirerad av Jack the Ripper, som Lacey råkar vara expert på. Spännande, men allra bäst är miljöskildringen, särskilt av Camdens gamla stallar som numera är marknad men också verkar gömma på fler hemligheter. Lacey Flints mörka trädgårdsremsa bakom hennes källarlägenhet är också bland de läskigare miljöerna jag har stött på.
Stephen Booth, "Död och begraven"
("Dead and buried"), Övers. Carla Wiberg, Minotaur
Det brinner på hedarna i Peak District, gång på gång flammar eldarna upp utan synbar anledning. Är bränderna anlagda? Då friläggs plötsligt spår efter en man och en kvinna som försvann i en snöstorm för ett par år sen. Samtidigt hittas ett mordoffer. Som vanligt mäter långsamma lokalpolisen Ben Cooper sitt intuitiva arbete mot specialisten Diane Frys snabba intellekt. Brittisk landsbygd i en ny tid.
Alexander Söderberg: ”Den andalusiske vännen”, Norstedts
Väldigt bra debut! Spännande berättelse om en oskyldig sjuksköterska som blir inblandad i en knarkliga i Stockholm. Polisen utreder i bakgrunden, men även poliserna verkar skumma.
Katarina Wennstam: ”Svikaren”, Albert Bonniers förlag
Hennes fjärde och den bästa hittills, full fart från första stund. Omåttligt spännande historia om en känd fotbollsspelare som hittas brutalt mördad. Ligger fotbollshuliganer bakom mordet? Fotbollsspelaren hade bytt klubb, ett svek som inte tolereras av fansen.
Val McDermid: ”Hämndens skugga”
(”The retribution”), Övers. Lena Karlin, Alfabeta
Jag var mycket misstänksam mot denna: hon återupplivar en gammal seriemördare från sina första böcker om Tony Hill och Carol Jordan. Man anar att Val McDermid desperat famlar efter ett vinnande koncept . Men det funkar faktiskt! Blodigt som attan, som alltid i Val McDermids böcker.
Jenny Milewski: ”Skalpelldansen”, Telegram
Marknadsfördes som skräck, men det håller jag inte med om. Deckare med parapsykologiska inslag. Fiffig historia om en deckarförfattare med skrivkramp som brukar skriva om en bestialisk seriemördarkirurg, och plötsligt upptäcker att han verkar finnas på riktigt.
Camilla Grebe och Åsa Träff: ”Innan du dog”, Wahlström & Widstrand
Deras tredje och bästa hittills. Återigen om psykologen Siri, som har fått barn med en ny man men inte kan sluta grubbla över hennes förre man som tog livet av sig. Vad hände egentligen i hans gymnasieklass på åttiotalet? Gradvis allt hetsigare tempo, skickliga växlingar mellan nu och då. En av de fem svenska deckare som Svenska Deckarakademin nominerat till sitt årliga pris.
Leena Lehtolainen: ”Var är alla flickor nu?”
(”Minne tytät kadonneet”) Övers. Marjut Hökfelt, Bazar
Underbar deckare i serien om Maria Kallio, trygg medelålders polis i finska Esbo, där plötsligt muslimska tonårsflickor börjar försvinna. Maria Kallio kryssar mellan fördomar och sanningar och drar roliga slutsatser om vår rädsla för det okända, som ofta gör oss blinda för det kända.
Ingrid Hedström: ”Rekviem i Villette”, Alfabeta
Den femte i en serie deckare om belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot. Här går hon tillbaka till sin studietid under sjuttiotalet, när de politiska morden och kidnappningarna var vanliga. Skickligt driven intrig, förra DN-korrespondenten Ingrid Hedström kan sin historia och kan berätta så att man tappar andan.
John Verdon: ”Tänk på ett tal” (”Think of a number”), Övers. Jan Malmsjö, Forum
En pensionerad polis blir kontaktad av en man som har fått ett mysko hotbrev. ”Tänk på ett tal”, säger brevskrivaren, och bifogar ett litet kuvert där talet står. Hur visste han? En tankeläsande mördare? Den eftertänksamme polisen rullar gradvis upp ett fall där matematiken spelar stor roll. Fiffig, ganska långsam (det gillade jag, allt ska inte gå fort) och vacker.
Árni Thórarinsso: ”Häxans tid”, (”Tími nornarinnar”), Övers. Inge Knutsson, Bazar
Om en dyster isländsk journalist som blivit deporterad till Islands nordligaste stad, Akureyri. Tonårsdottern är långt bort och till tröst har han endast en undulat som han inte begriper sig på. Men något är skumt med olyckshändelserna i Akureyri, där en kvinna trillar ur båten vid forsränning och en ung skådespelare dör i en brand.
Cilla och Rolf Börjlind: ”Springfloden”, Norstedts
De är manusförfattare för teve och det märks. Välkonstruerad intrig med högt tempo, man kan inte sluta läsa. Någon misshandlar uteliggare och lägger ut mobilfilmer om det på nätet. En ung blivande polis försöker rota i ett gammalt olöst fall. Tyvärr är det lite brister i själva gestaltningen, men det är ändå en lyckad debut.
Elly Griffiths: ”Känslan av död”
(”A room full of bones”), Övers. Gunilla Roos, Minotaur
Arkeologen Ruth Galloway ska vara med när ett museum öppnar kistan med en 1300-talsbiskop, men det visar sig förenat med stora risker. Intendenten ligger livlös när hon kommer, och frågan är vad för slags förbannelser som är i farten? Museideckare med stor charm, mycket miljöskildring från Norfolks saltängar. (Fjärde boken om Ruth Galloway, alla är läsvärda.)
Viveca Sten: ”I stundens hetta”, Forum
Jag var inte så road av hennes första böcker, men jag tycker att hon blir bättre och bättre. Här är det midsommar i Sandhamn, där överklasstonåringar blir drängfulla och beter sig illa mot varandra. Lite för generaliserande porträtt av överklassföräldrarna (är-man-rik-bryr-man-sig-inte-om-sina-barn-på-riktigt), men fin skildring av tonåringarna.
Annika Sjögren: ”Allt vad marken gömmer” Ordfront
Hon tillhör de mer okända deckarförfattarna, och det förstår jag: hon skriver om alldeles vanliga människor. Det finns inget spekulativt i det, inga överbegåvade mördare eller jätterika människor. Här är det en mattant och en städerska som har det bekymmersamt, och det blir rejält läskigt just för att det är så realistiskt.
Sen ska man förstås passa på att läsa om Maj Sjöwall och Per Wahlöö, vars tio böcker i serien ”Roman om ett brott” just kommit i fin nyutgåva. Särskilt debuten ”Roseanna” och ”Mannen på balkongen” är riktigt, riktigt bra, de håller definitivt fortfarande och överglänser till och med det mesta av det som skrivs i dag.
Listan kommer att uppdateras.