Poeten Göran Sonnevi nominerades 2006 till två olika priser för sin mäktiga diktsamling "Oceanen". Nordiska rådets litteraturpris fick han, i hård konkurrens med författare från hela Norden. Men Augustgalan lämnade Sonnevi tomhänt sedan priset i den skönlitterära klassen gått till Susanna Alakoski för romanen "Svinalängorna".
Helt följdriktigt, menar kritikerna.
- Sonnevi måste le åt det här nu, han har varit nominerad fyra gånger men det är inte en chans att han får priset, säger författaren Sigrid Combüchen.
Hon har själv nominerats till Augustpriset fyra gånger, tre gånger i den skönlitterära kategorin och en gång i fackboksklassen. Combüchen har heller aldrig vunnit priset och är övertygad om att hennes böcker egentligen inte platsar som Augustvinnare. Svenska förläggareföreningen är ute efter en storsäljare, menar hon, inte de böcker som ingår i vad hon kallar för recensions- och stipendielitteraturen.
- Den här typen av litteratur är ute och figurerar i nomineringsomgången i den skönlitterära kategorin. Men det är ytterst sällan dessa böcker som kommer i fråga när det gäller priset, konstaterar hon.
Vad är det som gör att författare som Göran Sonnevi, Sigrid Combüchen, Lotta Lotass, Magnus Florin och Birgitta Lillpers nomineras flera gånger om till Augustpriset, men aldrig får det? Kritikerna menar att svaret finns inbyggt i den urvalsprocess som Svenska förläggareföreningen har valt att använda. Det är en trestegsraket där förlagen först själva anmäler de böcker de tycker är värda att uppmärksamma. Sedan väljer tre jurygrupper ut sex böcker i var och en av de tre kategorierna skönlitteratur, fackböcker och barn- och ungdomslitteratur. Men vinnarna väljs inte av juryn, det ansvaret tar i stället tre elektorsförsamlingar med sammanlagt 63 anonyma representanter.
- Det driver fram en enormt konsensusorienterad lista. Det blir en väldigt allmän smak som får råda och det gynnar brett läsvänliga böcker, säger litteraturkritikern Ingrid Elam.
Larry Lempert, chef för Internationella biblioteket och ordförande i Alma-juryn, satt i Augustprisets jury för barn- och ungdomsböcker 1995-1997. Han är inte heller helt nöjd med det system som Svenska förläggareföreningen använder sig av. Dels menar han att juryn i högre grad borde lyfta fram böcker de tycker att förlagen har missat att anmäla. Dels tycker han att elektorerna medverkar till att göra valet av vinnare utslätat.
- Jag tycker att det borde räcka med att juryn väljer, genom att verkligen läsa och jobba med de här titlarna. I det sista momentet görs valet av personer som har påverkats väldigt mycket av en diskussion som har pågått i pressen. Det påminner mycket om Eurovisionsschlagern, dix points till den boken.
Larry Lempert tvivlar inte på elektorernas kunskap. Men han menar att de som sitter med i elektorsförsamlingarna påverkas av många yttre faktorer.
- En bibliotekarie utgår mycket från vad exempelvis barn kan vilja läsa. En bokhandlare utgår från vad som kommer att sälja. Det finns så många aspekter som tränger in i vårt tänkande. En jury är inte heller ren och opåverkad, men i en sådan kan man ägna sig mer åt att diskutera kvalitetsfrågor, säger han.
Kristina Ahlinder, vd för Svenska förläggareföreningen, tycker inte oväntat att systemet med urval i tre steg är utmärkt.
- Det är Svenska Förläggareföreningens pris. För 19 år sedan bestämde vi hur reglerna skulle vara och vi har hållit fast vid dem. Vi tycker att de fungerar väldigt bra, säger hon.
Ahlinder får medhåll av Förläggareföreningens styrelseordförande Kjell Bohlund:
- Det har den bästa formen vi kan komma på, säger han.
De är vana vid att kritik riktas mot Augustpriset, särskilt sådan som handlar om att vinnarvalet i den skönlitterära kategorin är förutsägbart, att det alltid är breda, läsarvänliga romaner som till slut tar hem priset.
Kristina Ahlinder håller inte med om den slutsatsen. Däremot menar hon att det kan finnas en risk för att juryn med åren utvecklar en strategi för att sprida gracerna i nomineringslistan:
- Nu är priset ganska gammalt och det kan ha uppstått ett slags mönster över hur jurygrupperna nominerar. Att de tänker att de måste nominera en sådan bok, en sådan bok och en sådan bok. Men vi är tydliga med att juryn inte skall göra något annat än nominera de sex titlar de tycker bäst om. De behöver inte alls täcka olika genrer.