Författaren Gunilla Bergström säger själv att hon inte gärna firar så mycket.

– Min stora glädje är att sitta vid ritbordet med mina pennor och mina bilder.

Men lite glad är hon. Inte minst för att Alfons i dagarna tillägnats en första doktorsavhandling där Annika Gunnarsson skriver om böckernas bilder. Sedan väntar en utställning på Stockholms stadsmuseum med vernissage den 29 mars.

Museet arbetar för fullt med att skapa några miljöer ur böckerna. Även på Kulturen i Lund förbereds en utställning där besökarna själva ska få bidra.

Trots sina fyrtio, så har Alfons aldrig växt i böckerna. Han brukar få sin ålder efter livsuppgiften som han står inför, eller målgruppen.

I ”Hur långt når Alfons Åberg?” handlar det ju även om hur långt en människa kan nå. Och om vad det är att vara människa.

När Alfons Åberg kom till hade Gunilla Bergström själv precis fått sitt första barn. Eller så bar hon det i magen.

Alfonsböckerna var långt före sin tid. Vem hade då hört talas om en vimsig hemmapappa som gillar att läsa tidningen?

– För mig var det där inte så märkvärdigt. Jag hade en fosterfar och en blodspappa som båda två kunde ställa sig och mangla eller steka ett ägg. Jag hade två familjer, men det var inget som man pratade om på 1950-talet. Då var det skamligt.

Till hösten kommer en ny bok, ”Skratta lagom! sa pappa Åberg”. Men den vill hon inte prata om än. Alfons har också ett liv på teaterscenen, Boulevardteatern har redan spelat drygt 300 föreställningar och är nu på turné i landet. I vår kommer föreställningen till tillbaka till Stockholm. För fullt spelas just nu en musikal på Intiman. Som vanligt är det nästan krig om Alfonsuppsättningar mellan våra nordiska länder.

Är du någon gång rädd för att den superälskade Alfons ska hamna i dåligt sällskap?

– Jag kan ju förstås storkna över det enorma utbudet av alla slags leksaker som finns i butikerna. Men jag har ett kontor som sköter detta väl. Men jag har ibland fått sura miner för att jag inte vill att Alfons ska finnas på till exempel McDonalds. Jag tycker inte att man ska blanda ihop saker, böcker och parfympresenter eller Alfons med pommes frites.

En liten risk finns förstås, fortsätter hon:

– Jag är rädd för att Alfons ska bli en lydig scout. I böckerna är han ju full i fan.