Den ettåriga flickan kniper tummen och pekfingret över tidningen, fram och tillbaka drar hon fingrarna över sidorna, grymtar missnöjt när inget händer. Hon vänder blad, prövar igen, drar pekfingret över sidan och tittar förbryllat på fingret innan hon kastar ifrån sig tidningen och kryper därifrån, på väg till läsplattan som hon behärskar till fulländning.
Den populära Youtubefilmen ”Baby thinks a magazine is a broken Ipad” är antingen ett skräckscenario eller en utopi, beroende på vilka glasögon man har på sig.
Barnet som nyfiket kladdar med fingrarna på ”paddan” som mamma fick i julklapp kan vara förlorad till skärmen innan den ens tittat i sin första pekbok.
Det behöver inte vara ett problem, bilderboken är en genre ovanligt väl lämpad för läsplattor. Om den digitala vuxenboken ofta är lika med papperstexten inhälld i digital form (varför det nu är så, tänk Zlatanboken med klickbara matchsekvenser) finns det ofattbart många möjligheter med bilderboken.
Animationer blandat med text, en ny dramaturgi som inte bygger på bläddrande, en hybrid mellan bok och dataspel där läsaren själv kan agera huvudperson. Ett multilinjärt berättande med olika slut för varje läsning och inlärning där de lästa orden lyses upp och ger barnen möjlighet att koppla samman dem med rösten. Dagens appar bygger oftast på existerande pappersbokskaraktärer, men vi lär se allt fler figurer direkt skapade för läsplattan.
Sverige är en tekniknation, innan Carl Bildt doppade fingrarna i olja och blod var han den första statschefen i världen som skickade ett mejl till en annan ledare – Bill Clinton. Vi var världsledande med att bygga ut bredband och svenska spelföretag ligger i framkant.
Hur klarar sig då de svenska e-böckerna mot de utländska? Betyget kan inte bli bättre än: sådär.
Internationellt finns bland mycket annat den fantastiska Beatrix Potter-appen ”The original tale of Peter Rabbit”, en virtuell popup-bok full av subtila effekter, men i Sverige har varken läsarna eller förlagen omfamnat bokappen på allvar. E-böckerna säljer en bråkdel av pappersversionerna och konstnärligt har utvecklingen snarare gått bakåt.
2010 kom ambitiösa barnappar som Megakillen och Sarah Sheppards ”Massor av dinosaurier” med rörliga bilder och snygga ljudeffekter. Marken skakade när dinosaurierna klampade fram, det fanns gott om möjligheter att klicka sig runt, peka och upptäcka nya miljöer utan att bokkänslan försvann, här fanns text och fakta intakt från bilderboken den baserades på.
Men luften verkar ha gått ur ballongen innan den ens blåsts upp till hälften.
Många bilderböcker släpps i eboksformat, men utan att ta tillvara mediets möjligheter. En app som ”Dagspöket på sjukhus” är typisk, och direkt överförd från bilderboken med samma namn. Interaktiviteten är obefintlig, bilderna är stumma och oklickbara och ljudeffekterna inskränker sig till ett Pogopedagogiskt ”boing!” när det är läge att dra fram nästa sida. Här finns den obligatoriska berättarrösten, räddningen för föräldrar utleda på att läsa samma bok OM OCH OM IGEN. I många utländska böcker finns även möjligheten för föräldern att själv läsa in bokens text, ett klurigt vis att ha en mysig lässtund med barnet utan att själv befinna sig i rummet.
Men det är svårt att anklaga de svenska barnboksförlagen för att de strutsar en ny konstform. Tills för bara några månader sedan var appar dubbelt beskattade, och betalningsviljan är låg bland konsumenter vana att köpa spel för noll eller sju kronor. Och Sverige är ett litet språkområde, vilket är en orsak till att man knappast pratar skånska i Battlefield och andra svenska spel som utspelas i internationell miljö.
En färgsprakande bilderbok som Augustnominerade Sara Lundbergs ”Vita streck och Öjvind” – där en flicka med rosett i håret målar världen med en liten färgpyts – vore fantastisk som effektfull app, men skulle sannolikt bli lönsam först med världen som marknad.
”Dyr konstform – litet språkområde” är en av orsakerna till att svensk film får kulturbidrag. Kulturrådet borde stödja svenska bokförlag och ge dem möjlighet att utveckla bilderboksappen som konstform. Flickan från Youtubefilmen lämnar snart blöjorna bakom sig och hon kommer att kräva mer än bara inscannade pappersbilderböcker till läsplattan.