Monopol över bokförlag är farligare än över fiskfabriker
Pluralformen för ordet bokhandlar, ”boklådor”, har länge haft en ålderdomlig klang. Nu kan ordet pensioneras för gott. Boklådorna har blivit köplador.
Det är därför symtomatiskt att ett av orosmomenten när Bonnierägda Pocketgrossisten nu tar över bokförsäljningen på Åhléns är att de också ska ta över bokhanteringen på livsmedelskedjan Willys.
Vad blir nästa steg i denna litterära maktexpansion? Lidl? Biltema? Jysk bäddlager?
Frågeställningen avspeglar förstås den hårdare affärsmässigheten på svensk bokmarknad. De mindre förlagen protesterar återigen mot Bonniers ”vertikala integration”, det vill säga att koncernen har kontroll över bokmarknadens alla led från torsk till fiskpinne. Man ger ut böckerna, distribuerar och säljer dem.
Detta gör man för att tjäna pengar. Den nostalgiska tron på att Bonnier AB härvidlag skulle vara annorlunda än andra storföretag är en av det offentliga Sveriges kvardröjande gåtor. Koncernens vd Jonas Bonnier är tydlig med att han inte ser som sitt ansvar att begränsa sina egna bolags möjligheter att expandera. Det måste i stället någon annan göra. I fallet med Pocketgrossisten ligger felet i att Konkurrensverket godkände Bonniers köp av företaget för ett år sedan. Det borde de inte ha gjort, eftersom monopol över bokförlag är farligare för ett samhälle än monopol över fiskfabriker.
Tills vidare får man utgå från att Pocketgrossisten agerar i sitt eget intresse, det vill säga inriktar sig på att sälja så många böcker som möjligt, oavsett från vilket förlag författaren kommer. Ett kommerisellt företag som frivilligt avstår från att sälja Stieg Larsson vore annars ytterligare en av den moderna bokmarknadens paradoxer. Sådana finns det knappast plats för vid lastpallarna i Kungens kurva.