Hösten 1884 skriver August Strindberg i ett brev inför den förestående rättegången mot hans bok ”Giftas”: ”Det värsta är att Bonnier kan sättas i kurran. Då måste jag hem och krypa in.”
Strindberg befann sig i Schweiz och hans förläggare Albert Bonnier tvingades – som Per I Gedin berättar i sin förläggarbiografi ”Litteraturens örtagårdsmästare” – skicka sin son Karl Otto att handgripligen hemföra författaren. Denne kom till slut, höll sitt berömda ”perrongtal” och firades som en folkhjälte. Alltmedan bokförläggaren, den judiske invandraren Bonnier, trakasserades och släpades i smutsen.
Tolv år senare var det dags igen. Gustaf Fröding stod i begrepp att ge ut diktsamlingen ”Stänk och flikar” med den sexuellt explicita dikten ”En morgondröm”. Bonniers föreslog strykningar men Fröding stod på sig.
Vis av erfarenheten från ”Giftas” såg förläggaren dock till att Fröding lämnade in en så kallad ”namnsedel”, ett dokument som juridiskt band honom vid författarskapet (detta hade man försummat i fallet Strindberg). I och med namnsedeln blev det Fröding som åtalades för ”En morgondröm”, utan sedeln är det osäkert om Bonniers vågat trycka dikten över huvud taget. Såväl litteraturhistorien som Frödings privatliv hade kommit att se annorlunda ut.
Namnsedelssystemet bortföll i senare praxis och formellt också ur tryckfrihetsförordningen 1941. I dag är författaren inför lagen ensam ansvarig för sina ord.
Efter att ha läst Yttrandefrihetskommitténs betänkande om utgivaransvar för böcker – som DN i dag kan berätta om – kan man fråga sig om det är dags att återinföra de gamla namnsedlarna. Och i så fall i vilken form?
Förslaget till lagändring väcker nämligen en del principiellt intressanta frågor. Hur påverkas litteraturen om författaren, som i dag står fri och ensam för sina ord inför både läsaren och lagen, förvandlas till ett slags ombudsman? Vad händer med förlagens förmåga att genomdriva strykningar och omarbetningar för att dämpa kraften i ett kontroversiellt innehåll? Risken finns att vissa titlar sugs ner i en utgivarmässig undervegetation – ett slags litterära lönnkrogar där publicistiska ”målvakter” tar stöten för förgripligt innehåll. Seriösa förläggare tar redan i dag ett stort ansvar för sina författares verk. Hur påverkas den relationen om den övergår från att vara moralisk och konstnärlig till juridisk?
Riskerna behöver kanske inte överdrivas. Men man ska vara medveten om att lagändringar som gäller ansvaret för det fria ordet går rakt in i ett samhälles centrala nervsystem. De bör övervägas med stor varsamhet.