Senaste utspelet står skribenten Magnus Sjöstedt för. Han är övertygad om att kompositören och vissångaren Olle Adolphson skrivit de elva romaner som Bonniers givit ut.
Sjöstedt har inte använt någon litterär analysmetod. Han skriver att han inte han inte behövt någon metod – han vet.
Bevisen som förts fram som pekar på den skygge adjunkten Björn Sjöberg, bosatt på Irland, avfärdar Magnus Sjöstedt snabbt.
Det gör journalisten Jörgen Blom lite lagom upprörd. 1980 åkte Blom med fotografen Rolf Pettersson till Irland för att konfrontera Sjöberg, adjunkt i svenska och historia, med uppgiften att han var Balderson.
Jörgen Blom hade spårat att Bonniers skickade inkomstuppgifter på Sjöberg till skattemyndigheten. Och det handlade om stora summor.
Enligt Aftonbladet ansökte också en Bo Balderson om att få bli folkbokförd på Irland, vilket också adjunkt Björn Sjöberg gjorde en tid därefter.
– Jag fick tipset från en man som ville åt Aftonbladets tipspengar. Han ringde mig och berättade exakt hur jag skulle göra för att spåra Bo Balderson. Och så gjorde jag det, berättar Jörgen Blom, numera pensionerad men aktiv journalist.
Magnus Sjöstedt påstår att Jörgen Blom blev insläppt av Sjöberg, vilket inte stämmer.
– Fotografen Rolf och jag var i Dublin och satt på golvet utanför Björn Sjöbergs ytterdörr. Men han öppnade inte. Så jag hittade en bit papper och en penna och skrev vad vi ville på en lapp som vi stack in genom brevlådan. Då hörde jag någon bakom dörren som sa ”Nej, ni har kommit fel”.
Jörgen Blom fick alltså aldrig vare sig bekräftelse eller dementi från Björn Sjöberg. Men Blom anser att de bevis han fick fram är övertygande. Björn Sjöberg är uppvuxen på Lidingö och har mycket gemensamt med sin fiktive huvudperson, Vilhelm Persson.
Sina somrar tillbringade Sjöberg på Singö i Roslagen som enligt uppgifter är en kopia av Statsrådets sommarö Lindö.
- Pengarna och så likheten med sommarön, det är uppgifter man inte kan komma ifrån. Och så hade han en tvillingbror som var jurist och verksam inom kansliet. Alla uppgifter som jag fick kollade jag – och allt stämde till hundra procent.
- Och skulle Sjöberg inte ha varit Balderson – då hade han väl släppt in oss och nyfiket frågat om vi inte hamnat lite fel? säger Jörgen Blom.
Inte heller deckarexperten Bo Lundin, journalist och kritiker, har tidigare hört talas om att Adolphson skulle vara Balderson.
- Nej, det låter tveksamt. Jag var faktiskt den förste som läste Balderson, om man inte räknar de få som visste vem han var, berättar Bo Lundin.
Det var 1967 som Lundin fick lektörsuppdraget av förläggaren Åke Runnqvist att läsa ett deckarmanus av en ny författare.
- Det var ”Statsrådet och döden” som sedan kom ut 1968. Jag fick 50 kronor i arvode av Bonniers. Och manuskriptet var inte så dumt. Balderson klarade kluriga gåtor även om han språkligt kanske inte var lysande.
Under flera år spekulerades det livligt i att förläggaren Åke Runnqvist själv skrev under pseudonym.
- Men när jag vid ett senare tillfälle förstod att också Åke skrivit lektörsrapporter över Baldersons böcker så blev jag misstänksam. Inte skulle han väl vara så fräck att han uttalade sig om sina egna böcker. Dessutom var han rätt kritisk …
- Jag har alltid hoppats på att det skulle vara Barbro Alving i skön förening med Maria Lang, som också är en pseudonym… fortsätter Bo Lundin som påminner om att författarpseudonymer var vanligt förekommande på 1950-60-talet.
Även idag förekommer pseudonymer. Bonniers, som också var Baldersons förlag, lanserar deckarförfattaren Lars Kepler hårt i sommar Tidigare var det Tim Davys som skrev ”Amberville” och nyligen kommit med ”Lanceheim”. Kanske passande med lite uppmärksamhet för hemliga författare.
- Förr handlade det väl mest om att författarna kanske skämdes för sitt deckarskrivande. De hade andra sociala jobb och var blyga, säger Bo Lundin.
Nu skapar ett hemligt författarnamn spänning och ett intresse byggs upp långt före bokens utgivning.
Men Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag, tycker inte att det är så enkelt att hantera författarpseudonymer.
– Det blir problem när det gäller marknadsföring. I genrelitteratur behöver författaren vara med i samtal och träffa människor. Men författarens vilja är min lag.
Det är dock inte troligt att Lars Kepler förblir hemlig. Inte i 40 år.
- Risken är att fokus hamnar på vem som står bakom istället för på boken. Att personen blir viktigare än verket, och det är inte någon önskvärd situation. Viktigast är att det är en bra bok, säger Jonas Axelsson.
För en timme var det sanning på Wikipedia att Olle Adophson var Bo Balderson. Men uppgifterna rättades snabbt till ”pseudonym för en okänd författare” och ordningen var återställd.
Och Nationalencyklopedin på nätet står fast vid sina uppgifter.
På bokfronten är det förlaget Lind & co som 2006 gav ut debutdeckaren från 1968 ”Statsrådet och döden” i nyutgåva.
Men det tyngsta skälet till att Olle Adolphson inte kan vara Bo Balderson står agenten Bengt Nordin för.
Han har i alla år i det närmaste varit Baldersons manager och Nordin Agency, som nu drivs av de litterära agenterna Joakim Hansson och Hanserik Tönnheim, fortsätter att bevaka författarens intressen. De hoppas givetvis att Bonniers ska göra en satsning och ge ut alla elva deckarna på nytt.
Bengt Nordin meddelar från semester på Hurtigrutten:
- Jag har inga kommentarer. Jo, en – att Bo Balderson fortfarande lever.