Bokcirkel för alla

Pass på. På måndag är det dags för Bokcirkeln igen. I radio. Då ska man ha läst första halvan av ”Alberte och Jacob”. Annars hänger man inte med.

– Det här är ett sådant där bildat samtal va? Så det är ingen vanlig knivkastning liksom? knarrar kriminologen och författaren Leif G W Persson i introt till första avsnittet i Sveriges Radios Bokcirkel, säsong tre.

Tillsammans med poeten och DN-kritikern Anna Hallberg och författaren Agneta Klingspor ska han samtala om Cora Sandels Alberte-trilogi i P 1, sex måndagar i rad med början nästa vecka.

Därmed är halva anslaget gjort. Programmet ska vara brett och folkligt.

– Deltagarna ska ha både hjärta och hjärna, säger producenten Marie Lundström. Och så ska de vara författare. Dels för att de kan prata om en text lite som snickare om en möbel, dels för att de oftast är mer frispråkiga än recensenter. De har inte så mycket duktighetskomplex.

Men det ska inte vara hur folkligt som helst. Efter Perssons brasklapp kommer programledaren Marie Lundström in och välkomnar: ”Här är bokcirkeln som utan skam och utan skuld tar sig an böcker vi alla borde ha läst.”

Och så har hon lugnat den lilla men trogna grupp lyssnare som faktiskt skulle kunna tänkas ha skuldkänslor för att den inte läst alla romaner av Dostojevskij.

Tidigare har radions bokcirkel läst Leo Tolstojs ”Anna Karenina” och Joseph Hellers ”Moment 22”. Hur väljs böckerna ut?

– Jag väljer sådana där böcker som man önskar att man hade läst, kanske till och med någon gång låtsas att man har läst för att man tror att alla andra har gjort det. Det blir gärna klassiker, för det måste vara verk med komplexitet och kvalitet och med många mänskliga lager, annars kan man inte diskutera det gång efter gång.

Lyssnarna är aktiva. Det är många bokcirklar ute i landet som hakar på. Redan första säsongen, när Bokcirkeln läste ”Anna Karenina” med Aase Berg, Jonas Hassen Khemiri och Elsie Johansson, började mejlen strömma in.

– Folk vill kunna podda de här programmen och lyssna i sina egna bokcirklar. Så jämför de vår diskussion med sin. En annan lyssnargrupp är de som inte har tid att vara med i en bokcirkel. De har inte tid att läsa böcker heller. Men nu är de med i vår bokcirkel och lyssnar.

I år finns det möjlighet att delta i samtalet genom ett webbforum som är öppet för lyssnarna.

– Första gången ska vi prata om familjehemligheter, om kärnfamiljens helvete, det finns det mycket stoff om i första boken om Alberte. Till gång nummer två ska det nog handla om hennes självmordsförsök. Vi tänkte inte väja för tunga ämnen. P 1-lyssnare har ingenting emot tragedier. Tvärtom är min erfarenhet att sådant går hem.

Trilogin handlar om en kvinnas väg till frigörelse och ett eget liv. Den följer Alberte från uppväxten i den konventionsbundna norska småstaden Bodø, via hennes uppbrott till ett fattigt konstnärsliv i Paris, till kärleken som möjlighet och hot.

Men vad är det som gör att man ska läsa den i dag?

– Jo men, varje sommar skriver en intelligent kvinna en stor artikel om att Alberte-trilogin har varit livsavgörande för henne. Jaha – ska man läsa den i sommar då eller, har jag tänkt varje gång.

– Jag har undrat vad det är i den här oerhört förtryckta lilla udda bruden från sekelskiftet som gör att fram­stående kvinnor i vårt klimat känner sig så befryndade med henne. Det har ju varit människor som har gott omdöme i övrigt.

Marie Lundström gapskrattar när jag frågar om hon förstått sig på fenomenet nu sedan hon läst.

– Jag tror att jag kanske är den mest Albertiga i vår grupp. Och det kan ju vara lite besvärande.

Leif G W Persson har inte mycket till övers för Alberte.

– Rent objektivt skriver ju Cora Sandel bättre än de flesta. Men handlingen är så stillastående. Allt utspelar sig på ett inre plan. Jag tycker hon är rent förbannat gnällig också. Jag tror det beror på att jag är man. Jag har för mycket testosteron.

Fast Agneta Klingspor blir ju också tokig på henne, medger han. Så det handlar kanske inte bara om genus.

Finns det inget av Alberte i dig?

– Nä. Hon är inte heller lik någon av de kvinnor jag tyckt om. Om jag bara hade observerat människan tror jag att jag skulle bli tokig gans­ka snabbt.