I Försäkringskassans källare i Umeå ligger en boxningslokal med litterära ambitioner. Den är trång och sliten, en gummitorso stirrar aggressivt från golvet. I fikarummet berättar några av killarna fram en bok en kväll i veckan.
Länsbiblioteket i Västerbotten vill få sina män att läsa. Det är killar som ligger värst till i den trista statistiken som alla pratar om, de läser minst. I projektet "Muhammad från Frostmofjället" har länsbiblioteket riktat in sig på minoritetsgrupper som somalier, samer och invånare i de norska gränstrakterna. I regionen finns många marginaliserade grupper.
Bröderna Ghaith och Mustafa Kinani, 17 och 18 år, dansar runt och gör slagserier i träningslokalen. De skiljer sig inte från mängden när det kommer till läsvanor.
- Jag vill hellre umgås med vänner, äta mat tillsammans eller titta på tv. Inte sitta ensam på rummet. Ibland läser jag, men jag förstår inte, säger Ghaith och skrattar högt över de röda boxningshandskarna.
Han kom till Sverige som 14-åring tillsammans med sin bror. De startade sin resa i Bagdad (6 miljoner invånare) och landade i Åsele (1.920 bofasta), men tog sig snabbt till Umeå där de bott i KFUM:s lokaler i snart två år, ett hem som regelbundet utsatts för bråk och polisbesök. Förra veckan anlände föräldrarna från Irak och plötsligt var de en familj på nytt.
Det är den dramatik som bröderna Kinanis liv bär på, tillsammans med berättelser som börjar i Jemen, Iran, Somalia och Afghanistan, som ska utgöra grundstomme i boken.
Om pojkar i utsatta grupper inte läser kanske det beror på att det inte finns litteratur som berör dem. Så tänkte länsbiblioteket och bestämde sig för att göra en ny bok. Fyra grupper med invandrarmän träffas regelbundet tillsammans med projektledaren Dan-Ove Willman som ska omvandla muntliga historier till litteratur. En grupp utgörs av boxningskillarna, de övriga deltagarna är äldre och ska stå för "pappagenerationen". Så småningom kommer de att följa med ut på skolor för att prata om sina texter.
Boken ska locka läsovana högstadieelever och skapa förebilder i den litterära världen, dels som intressanta karaktärer i böckerna, dels genom att visa att det finns män som läser.
- Läsning är knappast den första byggstenen i den manliga identiteten, den intellektuelle mannen har inte så hög status här, säger Dan-Ove Willman.
Är det specifikt för Norrland att det är machomannen som gäller?
- Nej, jag tror att det är samma i hela Sverige, vi är ett av de länder i Europa som har störst skillnader mellan mäns och kvinnors läsvanor, svarar Eva Nordlinder som driver projektet tillsammans med Dan-Ove Willman.
- Men det är klart, i Tärnaby finns en stark skoter- och slalomkultur, och om man är ointresserad av den riskerar man att hamna utanför, fortsätter hon.
Det ena huvudspåret i projektet "Muhammad från Frostmofjället" är boken som koncentrerar sig på invandrares berättelser.
Det andra spåret handlar om boklådor och vänder sig till elever i årskurs tre till sex. Eva Nordlinder och Dan-Ove Willman har valt ut 15 böcker som problematiserar mansroll och relationer. Titlarna rör sig mellan "Vem ska trösta Knyttet?" och den lättlästa versionen av "Ondskan", kärleksromanen "Bli ihop" och äventyrsklassikern "Skriet från vildmarken".
- Det ska finnas mycket att diskutera, inte bara locka till läsning, säger Eva Nordlinder.
Boklådan används än så länge på tre skolor: i Tärnaby som är samiskt område, i Stensele med allmänt nyfikna och på Ersängsskolan i Umeå som har en hög andel flyktingbarn.
Flickorna i klasserna får sig en del manlighetsutveckling på köpet.
- De är ofta mer läsvana och kan ta till sig fler ämnen. Dessutom finns det mycket att prata om kring genus och identitetsskapande som berör båda könen, säger Eva Nordlinder.
Förra året fyllde Laura Fitinghoffs klassiska barnbok "Barnen från Frostmofjället" hundra år och fick i samma veva ge namn till det nystartade projektet.
- Det är en svensk flyktinghistoria som jag tror att många skulle kunna identifiera sig med om den inte hade så mossigt språk, säger Dan-Ove Willman.
Homeros "Odysséen" har också varit användbar i diskussionerna. Där finns mannen som tvingats lämna sitt land och sin familj för plikten, sonen som blir kränkt i sin fars frånvaro och moraliska ställningstaganden.
Deltagarnas egna berättelser som hittills kommit fram i bokprojektet har inte riktigt sett ut som Dan-Ove Willman hade förväntat sig, vilket gläder honom. I en av grupperna som består av somalier har den lyckliga barndomen i ett välfungerande Mogadishu hamnat i fokus.
Männen beskriver hur de som pojkar kunde gräva ned sina kläder i sanden medan de badade. Ibland var havet ihärdigt, letade reda på gömmorna och drog med sig bytet ut i vågorna så att de fick springa nakna genom staden hem till en upprörd mamma.
Dan-Ove Willman har genom förberedande möten insett att många invandrade föräldrar inte överför sina erfarenheter till barnen eftersom de är rädda att stå i vägen för integrationen. En av hans ambitioner är att uppgradera sådan kunskap.
Projektet har pågått ett år och ska fortsätta hela 2009, hittills har en stor del av arbetet gått ut på att undersöka vad barnen vill ha och vad de saknar i läsväg, för att ta fram boklådor och för att få kontakt med de "mångkulturella miljöerna" i Umeå. Begreppet är välanvänt men ganska luddigt och svårpenetrerat.
En nyckelperson är Raad Al-Duhan. Han har presenterat boxningskillar för länsbibliotekarier och fått dem att bilda allians. Raad Al-Duhan är övertygad om att han är den som känner flest människor i Umeå, och det är nog ingen överdrift. Han är 23 år och anställd av Brå för att arbeta på skolor med förebyggande åtgärder. Han har också startat och driver idrottsföreningen Umeå legend som involverar 500 ungdomar i bland annat boxning, fotboll och kung fu. För att bli medlem måste man skriva under ett kontrakt där man avsäger sig alkohol, droger och tobak och lovar att ta skolan på allvar. Majoriteten av medlemmarna är killar med utländsk bakgrund.
- Jag trodde direkt på bokidén, den kan ge invandrare förebilder och ge svenskar förståelse för den bakgrund många av dem som kommer hit har. Här i Sverige har invandraren bara en roll att fylla och det är i pizzabranschen, säger han innan han blir pepprad av Ghaith Kinanis blixtsnabba höger.
Raad Al-Duhan och boxningskompisarna har varit det närmaste familj Ghaith och Mustafa haft de senaste åren. I kväll ska de ta med Raad Al-Duhan till de nyanlända föräldrarna på middag.
- Det är svårt att integrera sig när man inte ens hittar till bussen. Folk här trodde att vi var dåliga människor när vi kom, och när man blir arg och inte känner någon så kan man börja slåss. Det är sådant vi ska berätta om, säger Ghaith Kinani.
Är du nervös inför att skriva en bok?
- Nej, varför det? Det är ju demokrati här, säger Ghaith Kinani och ler frågande.