Bryr du dig om Augustpriset, ja, nej och varför?

Johanna Lindbäck: Jag bryr mig, förmodligen av samma anledning som jag bryr mig om Nobel och andra pris. Det blir mycket uppmärksamhet på vinnaren, och av den anledningen blir jag oftast nyfiken att läsa.

Johanna Karlsson: Jag bryr mig inte så särskilt mycket om Augustpriset, liksom jag bryr mig väldigt lite om utnämningar i andra kulturyttringar, t.ex. musik. För mig är relationen mellan texten i boken och mig väldigt personlig, jag vill helst inte att någon ska komma inklampande i min relation och vare sig hylla eller sänka. Läste jag inte Bokhora skulle jag förmodligen inte ens bry mig om att kolla upp nomineringarna.

Helena Dahlgren: För mig är det alltid positivt när litteratur uppmärksammas och Augustpriset har genererat flera intressanta författarskap, så ja, jag skulle nog säga att jag bryr mig om Augustpriset.

Jessica Björkäng: Visst gör jag det, det är kul när (oftast) bra böcker får uppmärksamhet och blir storsäljare.

Johanna Ögren: Ja, det får jag säga att jag gör. Jag tycker om när litteratur uppmärksammas och framförallt när litteratur når ut till en stor mängd människor. Men i min egen läsning betyder inte Augustpriset särskilt mycket.

Varför ska vi ha litterära priser - det går ju inte att tävla i kultur?

Johanna Lindbäck: Jag tycker det går att tävla!

Johanna Karlsson: Men jag tycker inte att Augustpriset är en tävling och jag tycker utnämningen är mer just än utnämning än ett pris, trots namnet. Jag ser på Augustpriset som att man uppmärksammar någon som har åstadkommit någonting bra och inte som att författarna skriver böcker för att tävla om Augustpriset, på samma sätt som låtskrivarna aktivt tävlar om Melodifestivalsstatyetten i Melodifestivalen

Helena Dahlgren: Jag ser det inte riktigt som en tävling. Snarare som ett sätt att lyfta fram och premiera läsvärda författare.

Jessica Björkäng: Jodå, visst gör det det!

Johanna Ögren: Det går att tävla i kultur lika mycket som det går att tävla i andra saker. Men kanske vore det mer rättvist mot vissa böcker och författare att ha fler kategorier.

Vilken bok är din favorit i den skönlitterära klassen i år, och varför?

Johanna Lindbäck: Jag har bara hunnit läsa barn&ungdomsböckerna, och därför blir det en vild gissning på vilken min favorit bland de skönlitterära är - PO Enqvist. Grundat på magkänsla, massa intervjuer med honom om boken, och det faktum att jag inte är så förtjust i lyrik.

Johanna Karlsson: Sara Mannheimer utan tvekan. Jag håller hennes bok som en av mina bästa svenska läsupplevelser under året.

Helena Dahlgren: Helt klart Reglerna av Sara Mannheimer - därför att det är något av det mest vitala och unika jag läst på länge. Språket lindas lika hårt kring läsaren som berättarjaget lindar sina minutiöst förberedda matpaket. Årets debut, och förmodligen årets roman alla kategorier.

Jessica Björkäng: Har inte hunnit läsa någon av de nominerade än, men P-O Enqvist och Sara Mannheimer är de som jag har på min "att-läsa-lista".

Johanna Ögren: Hjärnan säger Öijer men hjärtat säger Malte Perssons fantastiska bok om den charmerande butterkakan Edelcrantz.

Läser du alltid Augustvinnaren?

Johanna Lindbäck: Nej.

Johanna Karlsson: Nej

Helena Dahlgren: Ja, fast oftast läser jag dem inte i egenskap av Augustprisvinnare eftersom jag för det mesta har hunnit läsa innan nomineringarna blivit klara. Jag försöker läsa allt som intresserar mig i litteraturväg.

Jessica Björkäng: Oftast.

Johanna Ögren: Ja det gör jag. Främst för att jag läser otroligt mycket svensk litteratur, mindre för att det är en pristagare. Det är inte som Nobelpriset, vars vinnare jag nästan alltid läser i efterhand för att jag blir nyfiken.

Vilken titel är din favorit genom åren?

Johanna Lindbäck: Svårt att välja en, men jag säger "Gregorius" av Bengt Ohlsson då.

Johanna Karlsson: Åh, jag jublar mer över tidigare barn- och ungdomsböcker och vill där särskilt uppmärksamma "Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm, som jag tycker är väldigt fin.

Helena Dahlgren: Svårt! Jag måste nog ändå säga fjolårets vinnare, "Stundande natten" av Carl-Henning Wijkmark. En berättelse jag fortfarande bär med mig. Och så Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, förstås.

Jessica Björkäng: "Hummelhonung" av Torgny Lindgren.

Johanna Ögren: Dött lopp mellan "Underdog" av Torbjörn Flygt och "Den amerikanska flickan" av Monika Fagerholm, vars uppföljare jag väntar ivrigt på.