Det är helt hopplöst att åldersbestämma en barn- eller ungdomsbok, och ändå är det den vanligaste frågan barnbibliotekarier och barnbokhandlare får: har ni en bra bok för en X-åring?
Barn är inte kompatibla med ålder över huvud taget, en del kan läsa omåttligt avancerad litteratur vid späd ålder och förstå mycket mer än man tror, andra stavar sig med möda igenom lätta bilderböcker långt upp i åren.
Man ska inte tro att det finns ett enkelt samband med intelligensnivå, så lätt är det inte. Även om de läsvana självklart blir bättre på att uttrycka sig, formulera sig och framstå som intelligenta.
Nästan alla barn läser lite över sin egen ålder: de vill läsa om den ålder de är på väg in i. När Sveriges Radio härförleden nominerade böcker till Barnens romanpris tog de självklart även med ungdomsböcker, trots att barnjuryn består av sjätteklassare.
Det är förstås helt rätt, men jag skulle också önska att vi alla även tänkte åt andra hållet. Alla mår bra av att då och då ta ett kliv tillbaka, minnas hur man tänkte, vem man var som yngre. De yngre upplagorna av oss själva har vi alltid kvar inom oss, som ryska dockor.
Det kan vara svårt att läsa över sin ålder, inte bara för att texten blir för språkligt avancerad utan för att ämnesvalen inte riktigt är begripliga. Själv dök jag alldeles för tidigt rakt in i vuxenlitteraturen, och läste förbryllat om svartsjukedramer och äktenskapsproblem. Å andra sidan bidrog det förmodligen till att jag aldrig har släppt taget om barn- och ungdomslitteraturen.
En av fördelarna med att läsa alla sorters böcker är att jag har vant mig vid att alla människor, oavsett ålder, har ungefär samma problem. Vi bara uttrycker dem olika.