Jan Hansson svarar på Lotta Olssons kritik.
Lotta Olsson redovisar en noggrann läsning av Svenska barnboksinstitutets dokumentation av barn- och ungdomsboksutgivningen 2008 i DN den 17 mars. Hon har helt rätt i det hon skriver – och lite fel.
Under ett års läsning aktualiseras en mängd frågor och långsamt framträder mönster. Har barn- och ungdomslitteraturen blivit mer moralisk, pedagogisk och ideologisk såsom framförts i olika sammanhang, bland annat i Svenska barnboksinstitutets debatt, ”Barnboken som vara och vad barnboken får vara” på Kulturhuset i Stockholm i september 2008? Årets Bokprovning ger inga definitiva svar och vi säger inte att vi hittat något nytt. Det gör inte den kloke, särskilt inte sedan Henrik Tikkanen i just DN för cirka 30 år sedan skrev: ”Ser du något nytt, har du sett för lite gammalt.” Vi beskriver endast vad vi sett i föregående års utgivning, vad som utmärker utgivningen enligt vår bedömning. Det är ett vågat och ambitiöst projekt. Att försöka beskriva utgivningen av 1 821 titlar. Ingen annan institution gör detta och självklart kan våra iakttagelser ifrågasättas. Översikten utgör inget kvalitetsurval. Det finns andra, som Lotta Olsson och andra kritiker, vars uppgift det är att estetiskt granska utgivningen. Vi uppskattar och välkomnar sådant.
Lotta Olsson pekar på flera intressanta frågeställningar och bland annat kan man, som Olsson, undra vad som är nytt i svensk barn- och ungdomslitteratur. Möjligen är delar av marknaden konservativ och kanske är det ett resultat av en konservativ inställning bland kritiker och konsumenter? Förlagen ger ut det man förmodar finner läsare/kunder och bland författare och illustratörer sprudlar det av idéer och vilja att gestalta centrala existentiella frågor och det finns en uppriktig vilja att ge barn och ungdomar konstnärliga upplevelser. Där finns knappast en utbredd konservatism, eller vad säger Lotta Olsson? Den som mött de unga debutanterna bakom Familjeboken utgiven av det nya förlaget Vombat inser att det finns en utomordentligt hoppfull framtid för svensk barn- och ungdomslitteratur. Allt är möjligt, inget är heligt. Allt är nytt, allt är gammalt. Lennart Hellsing finns. Nu inbjuder vi till debatt igen: Kom till Svenska barnboksinstitutet i höst så ska vi gräla om barnboken som vara. Tack, Lotta Olsson!