Det är inte lätt, men det går att bli antagen av bokförlagen. Skriv en så bra bok du kan. Gör din research. Skriv ett bra följebrev och förhandla med förläggaren. Sist men inte minst: ge inte upp! Det är författardebutanten Augustin Erbas fem gyllene regler för att lyckas.
Journalisten Augustin Erba debuterade tidigare i år med sin roman Ensamhetens broar. Tillsammans med två andra debutanter, Kalle Dixelius och Kevin Frato startade han debutantbloggen för att göra kampen om att slå sig fram i bokbruset lite mindre ensam.
- Det allra viktigaste är just att inte ge upp. En författare skriver kanske 20 böcker under sitt liv. De tre första går kanske inte så bra, manusen blir refuserade. Men så funkar det den fjärde gången. Just det där är så viktigt, att orka fortsätta att skriva.
De tre debutanterna samlades på Bokmässans första dag tillsammans med Marianne Cedervall, även hon nykomling i branschen, för ett seminarium om frågor och svårigheter som kan dyka upp för den som ger sig på att skriva en bok.
När Kalle Dixelius i januari i år kom ut med sin Toffs bok - ”en dystopisk framtidsskildring av ett Sverige efter katastrofen”, hade han hunnit misslyckas många gånger tidigare.
- Jag försökte flera gånger men kom aldrig hela vägen. Jag tror att det viktigaste för den som vill skriva en bok är att leta efter en idé som man tycker om så mycket att man kan leva med den varje dag i flera år. Du måste kunna bo och gå runt i den.
Själv började Kalle Dixelius fundera på att skriva en bok om framtiden redan 2003 och det tog honom alltså sex år att bli helt färdig. Och författarskapet var inte precis något han kunde leva på under tiden.
- Jag fick skriva på kvällar och helger, och så hade jag en period mellan olika jobb som jag hann skriva. Du måste lära dig att skriva utan att vara inspirerad, det går inte att vänta in rätt tid. Jag tror inte riktigt på det där med skrivkramp.
Väntan på att förlaget skulle svara tyckte han var det jobbigaste i processen mellan idé och färdig produkt. Turligt nog fick han napp på första försöket och han beskriver sig själv som ”fullständigt euforisk” när beskedet kom. Marianne Cedervall, som även hon har debuterat i år – med kriminalromanen Svinhugg, struntade i att göra som hon blivit tillsagd – att bara skicka sitt manus till ett förlag.
- Jag skickade mitt manus till fem olika förlag. Fyra skickade tillbaka, men det femte tackade ja. Hade inget av försöken gått hade jag övervägt att försöka publicera boken själv.
Nu ska hon snart komma ut med en andra roman, vilket hon menar är betydligt svårare än när hon debuterade. Förväntningarna är högre och hon har funderat mer på vad läsarna kan tänkas vilja ha.
Augustin Erba skulle inte ha försökt publicera sin bok själv om förlagen inte hade antagit den.
- Nej, med min bakgrund som journalist vet jag inte minst hur viktigt det är med konstruktiv kritik och bra feedback, jag vill ha ett förlag i ryggen.
Spelar det då någon roll vilket förlag man blir antagen av?
- Visst är det så att Bonnier och Norstedts smäller lite högre. Men samtidigt tror jag att det där håller på att raderas ut. Läsarna skiter väl i vilket förlag som står bakom boken. Jag tror det är betydligt viktigare med sociala medier, säger Erba.