London. En peruansk hyllning till potatis, filosofiska tolkningar av turkisk mat, en tecknad serie om dekadenta grisar, mystiska mordberättelser i vinkällare - på världens ledande kokbokstävling möts man av en högst brokig samling verk. Och man förstår att kulinarisk litteratur kan te sig nästan hur som helst.

Förra helgen hölls Gourmand World Cookbook Award i London, som ambulerar mellan olika städer i världen. I år delar man ut ett femtiotal priser i olika genrer om mat och dryck. De mest åtråvärda utmärkelserna är Världens bästa kokbok och Världens bästa dryckes­bok. Men jämte dem utnämner man allt från bästa ostbok, barnkokbok, innovativa verk och brödbok, till det yppersta verket om vin och hälsa.

Konkurrensen är enorm. Varje år granskar juryn - med Gourmands grundare och ordförande Edouard Cointreau i spetsen - cirka 8.000 titlar och de ökar i antal för varje år. Genom att sovra bland kokböckerna vill man lotsa förläggare och journalister rätt. Juryn beräknar att det i hela världen ges ut 45.000-50.000 titlar per år, varav hälften i Kina.

Själva tävlingskvällen är som en blygsam Oscarsgala med nervösa finalister och tacktal, teve­kameror och journalister, ovationer och applåder. Kokboksförfattare i färgsprakande folkdräkter avlöses av vitklädda kockar och chica formgivare. Vinnarna jublar, några förlorare surar och klagar.

- Vi kan inte bara belöna de böcker som är bäst ur vår västliga synvinkel, säger svensken Bo Masser, tävlingens vice ordförande. Vi måste också ta hänsyn till olika kulturer och delar av världen.

Han berättar att formidealen varierar starkt mellan olika länder. I Kina gillar man inte luftig layout med mycket vitt på sidorna, och dessutom tar kinesiska tecken mindre plats på sidan än våra bokstäver. Då blir det svårt att översätta kokböcker från väst direkt till kinesiska.

- Har en miljard kineser fel? frågar Bo Masser retoriskt och skämtsamt. Vems smak är det som ska gälla?

Under utdelningen uppenbaras mycket passion och allvar. Kokböcker är inte bara underhållning och fluff. "My Grandmothers Cookbook" av Roshan Ara Khan från Botswana, prisbelönt för bästa filantropiska bok, har en särskild upprinnelse. Författarens dotters sju månader gamla baby dog i en olycka, och därför har hela familjen skapat kokboken, en sajt och en fond dit intäkterna används för att hjälpa behövande barn.

Indiskorna Jigyasa Giri och Pratibha Jain talar vördnadsfullt om deras mentor, V V Giri (dotter till en tidigare indisk president), som gått bort tidigare i år. Deras poetiska kokbok "Cooking at Home with Pedatha" är en hyllning till henne.

Efter prisutdelningen fortsätter Gourmand som en del av bokmässan i London, London Book Fair. I en stor monter står kokböckerna uppradade och hugade spekulanter från olika förlag kan komma och titta. Här finns också en köksscen där matlagarna avlöser varandra. De demonstrerar olika tekniker och delar ut smakprover.

Många av aktörerna är berömda i sina hemländer men okända i övriga världen. Här möts alla: Den rockiga Marseille-kocken Yvan Cadiou showar lätt maniskt med mat som ska vara både nyttig och "cool", den turbanprydde portugisen och experimentatorn Chakall trixar med kastrullerna och Sahrap Soysal, en turkisk mattevekändis, lagar smårätter på löpande band medan hon ber folk att riktigt noga känna och begrunda de spännande aromerna när de provsmakar. De två indiskorna, Giri och Jain, lär ut tempering, den för indisk matlagning avgörande konsten att fräsa kryddor i olja.

- Man kan tro att man kan se när de är perfekta, men det räcker inte, avslöjar Jigyasa Giri. Man måste känna det på doften, det är en fråga om sekunder.

Många kokboksmakare och förläggare återkommer till Gourmand år efter år. Kolleger från olika länder knyter kontakter och utbyter erfarenheter. Det är ett av organisationens uttalade mål att knyta samman olika kulinariska kulturer för att främja sämja och fred.

I den rika delen av världen har måltidslitteratur formligen exploderat på senare år. Konkurrensen är mördande och förutom Sverige, som faktiskt ger ut flest titlar per person och år, är Storbritannien, Tyskland, USA, Frankrike och Italien några av de största kokboksländerna.

I många utomeuropeiska nationer är utgivningen mer blygsam. Men även där ökar den. I Latinamerika produceras många intressanta titlar, likaså i Sydostasien. Afrika söder om Sahara har kommit starkt de allra senaste åren, medan Nordafrika och arabvärlden stärker sin redan goda ställning.

Det arabiska var också årets tema på hela London Book Fair. Arran­görerna hade bjudit arabiska författare, bland andra: Alaa Al Aswany, Bahaa Taher, Faisal Darraj, Hisham Matar, Raja Alsanea, Jean Makdisi and Amjad Nasser.

Många litteraturkritiker anser att arabisk litteratur, trots många svårigheter med censur och självcensur, är stark i dag. En hel del unga författare har gjort upmärksammade debuter och äldre författare har mognat. Somliga skriver från exil i väst, men en hel del i sina ursprungsländer. De uppfattas som en mångfasetterad rörelse som kommer att få ännu mer uppmärksamhet de närmaste åren.

På Gourmand-tävlingen är också arabvärldens stora stjärna Ramzi Nadim Choueiri en av de främsta celebriteterna. Han är en av världens mest kända kockar, men ändå helt okänd i många västländer. Han kommer från Libanon och har ett kokboksprogram som ses av omkring 8 miljoner människor över hela världen, många av dem av arabiskt ursprung. Programmet har sänts i fjorton år, med mer än 3.000 avsnitt. Han har också gjort flera kokböcker där han dokumenterar mat från alla libanesiska regioner.

Tillvaron som tevekocken "Chef Ramzi" har varit mer dramatisk än för de flesta tevekockar. När han började med sin show 1994 var det dock problemfritt.

- Det var en guldålder då man byggde upp landet, berättar Ramzi. Men 2003 var det slut på friden. Min tevestudio blev bombad av terrorister. Det var tur att ingen var där.

Senare invaderade Israel Libanon och lämnade landet i kaos och oro. I dag störs landets inre av olika aktörer som vill ha inflytande: Israel, Syrien och Iran. Men trots alla svårigheter har Ramzi och hans stab kämpat vidare med att sprida och lära ut det framstående libanesiska köket bland annat genom att turnera i Sydostasien, Latin­amerika och arabvärlden.

- Men teveshowen gör jag på min fritid, berättar han. Mitt riktiga jobb är som ledare för en livsmedelsutbildning i Beirut.

Skolan Al Kafaât startades av Ramzis pappa för 50 år sedan. Den vänder sig till barn med särskilda svårigheter. De kan ha fysiska, psykiska och sociala handikapp. I dag är Ramzi chef för kockutbildningen där.

- Det känns som min plikt att använda mina kunskaper för att hjälpa andra. Trots alla problem är det det enda vi kan göra. Libanon är ett rikt och demokratiskt land med alla typer av klimat, och det skulle kunna bli så bra om vi bara fick sköta oss själva.

Chef Ramzi är också exempel på ett annat fenomen inom kokboksvärlden: personfixeringen. Många kokböcker pryds av författarna. De är ofta själva temat för böckerna. En annan tendens bland kokböckerna är att allt fler författare och kockar ger ut böcker på eget förlag. Och här finner man allt från små udda verk som större bokförlag har ratat, till stjärnkockar som vill ha kontroll över sina verk och profiten från dem, exempelvis den trestjärniga megakocken Alain Ducasse. Svensken Ove Boudin, prisbelönt i år, har själv publicerat det spännande pionjärverket "Grappa. Italien på flaska", både på svenska och engelska på sitt förlag Pianoforte, som också vann pris i tävlingen.

Mary-Clare Jerram är förläggare på det brittiska jätteförlaget Dorling Kindersley som gör böcker i stora upplagor som ofta översätts och säljs i många olika länder.

- Ett problem för oss är att varje land numera har sina egna kändiskockar, säger hon. Därför kan det bli lite knepigt att göra internationella standardverk. Vi har löst det genom att rådfråga expertis i många länder om vilka rätter som är viktiga i varje land.

Mary-Clare Jerram anser att kombinationen teve och böcker har blivit avgörande för försäljning och framgång, inte minst när de gäller kockar. Och det har blivit mycket vanligare att förlag och tevekanaler samarbetar. Dorling Kindersley har en särskild agent som bara jobbar med att bearbeta olika tevekanaler, bland annat för att skapa morgondagens storsäljare inom matlagning.