Diktdoktorn blir lite förvirrad när hon läser Tuulas dikt. Här krävs några smärre ingrepp.
Välkomna! Tuula har skickat in en ganska kort dikt som lyder så här:
Sittande i en koja
som ett litet barn,
nyfiken, sprallig sådan,
vingarna beredda,
Väntan på start knappen
många dalar all grönska,
solens varma strålar, möter en
känner glädje, frihet,
Snart är jag där för alltid….
Man vet inte riktigt var Tuulas dikt utspelar sig. Först känns det ganska naturligt att det verkligen är en koja, som det sägs i förstaraden. Men i andra strofen börjar man undra om det verkligen är en koja eller om det är en plats som bara "känns som" en koja. Startknappen (som väl är tänkt att vara ihopskrivet?) gör att man definitivt börjar tveka. Här får diktdoktorn snarare associationer till glidflygare eller fallskärmshoppare. Om vi bestämmer oss för glidflygare skulle kojan kunna vara en beskrivning av skärmen som man har bakom sig. Här väntar någon på att bara få glida ut över dalarna.
Ibland är det en suggestiv poäng att läsaren inte riktigt vet var en dikt utspelar sig, ibland är det mest irriterande. Här blir det tyvärr det sistnämnda. Man blir helt enkelt så koncentrerad på att försöka begripa var man befinner sig att man inte riktigt uppfattar vad som står runt om. Mitt råd är att just i den här dikten förtydliga scenen, kanske till och med redan i första strofen, men att göra det med lätt hand.
Sedan vinner den här dikten på att ansas. Pröva att ta stryka orden "sprallig sådan" i förstastrofen. Utvikningen känns mindre viktig och det blir rakare och faktiskt bättre med enbart "nyfiken,/vingarna beredda". Sedan kan man alltså skriva ihop startknappen - om man inte rentav stryker knappen och bara skriver: "Väntan på start". I slutet av dikten beskriver Tuula sedan hur detta känns, diktjaget "känner glädje". Egentligen är det alldeles överflödigt. Man känner den glädjen i bilderna med dalen, grönskan och solen - där förmedlas känslan mycket starkare än när den skrivs ut.
Om man tätar på det sättet skulle dikten låta så här, med visst förtydligande av själva scenen som Tuula får göra hemma på kammaren.
Sittande i en koja
som ett litet barn,
nyfiken,
vingarna beredda,
Väntan på start
många dalar all grönska,
solens varma strålar,
frihet,
Snart är jag där för alltid….