Välkomna!
I dag ska jag visa vad man kan göra med kniven ... Läs Annas dikt. Ibland är det bättre att låta saker vara outtalade. Och likt en kirurg göra ett drastiskt ingrepp.
Anna har skickat mig en kort dikt som hon vill få behandlad. Så här lyder den:
Jag har en värld inuti mig
som inte får tillräckligt med luft
skiftande i olika kulörer och nostalgi
min värld skulle kunna sitta på en strand
i flera år och titta ut över horisonten
och känna alla känslor av lycka och förvirring
av att finnas till
De två inledningsraderna fungerar bra:
"Jag har en värld inuti mig/
som inte får tillräckligt med luft".
Men sedan låter det lite underligt när det är den inre världen som ska sitta på stranden. Det blir en lite för sökt och klunsig bild. Men det är möjligt att Anna verkligen vill att det ska vara den inre världen, och inte jaget, som ska sitta på stranden.
Men då gäller det att dämpa ner beskrivningen av den inre världen så att man som läsare accepterar den utan att tycka att det låter för konstigt.
Jag tar fram mott favoritinstrument- kniven - och tar bort en rad. Då skulle dikten kunna lyda så här:
Jag har en värld inuti mig
som inte får tillräckligt med luft
min värld skulle kunna sitta på en strand
flera år och titta ut över horisonten
och känna alla känslor av lycka och förvirring
av att finnas till
Tack för besöket. På återseende!