Amanda Hocking, född 1984, hade alltid haft författardrömmar men vant sig vid refuseringsbreven. Hon arbetade som personlig assistent i Minnesota när hon i april i fjol började lägga upp sina opublicerade ungdomsromaner som e-böcker.
Ett drygt år senare toppar hennes tio egenutgivna fantasyböcker e-bokslistorna. I mars i år tog hon steget över till den traditionella delen av bokbranschen, när hon för två miljoner dollar i förskott skrev kontrakt med St. Martins Press.
I Sverige är läget ett annat. John Ajvide Lindqvist lade i maj upp zombierysaren ”Tjärven” som egenutgiven ljud- och e-bok. Som etablerad författare med flera succéer i ryggen var han nyfiken på vad som skulle hända om han gav ut en roman utanför de vanliga distributionskanalerna.
Men resultatet – cirka 300 betalda nedladdningar första veckan – blev en kalldusch.
– Jag blev överraskad av det enorma ointresset, säger Lindqvist. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle gå så dåligt – och att ingen papperstidning ens skulle vilja recensera boken.
På John Ajvide Lindqvists fan-sida på Facebook verkar många läsare ha laddat ner och uppskattat boken. Men en del uttrycker också sin besvikelse, klagar på länkar som inte fungerar och undrar varför inte ”Tjärven” kommer som ”vanlig”, ”riktig” eller rentav ”hederlig” bok.
Litteraturvetare Ann Steiner, verksam som forskare vid Lunds universitet, menar att utgivningsformen fortfarande är avgörande för vad som i det allmänna medvetandet anses vara litteratur.
– En författare som Lindqvist förutsätter givetvis att det är hos honom, i hans persona, som litteraturen ligger. Men litteraturbegreppet definieras inte av skaparen, utan i det faktum att någon annan sanktionerar verket.
Här ser Ann Steiner en tydlig skillnad mellan litteratur och andra konstformer.
– Text kräver tid och uppmärksamhet. Det är väldigt irriterande att läsa dålig litteratur, till skillnad från musik, där det inte gör så mycket att lyssna på en dålig låt i tre minuter. Därför vill vi veta att en text har granskats och valts ut av någon annan – någon som har finansierat utgivningen, marknadsföringen och trycket, eller som har uppmärksammat den på kultursidorna – innan vi är beredda att ge den av vår tid.
Journalisten och debattören Anders Mildner menar tvärtom att vi snabbt är på väg mot en kultur där de gamla institutionerna har spelat ut sin roll.
– Människor som läser texter kommer i framtiden att strunta i var de kommer ifrån. Makten flyttar från kritiker och förläggare, som inte känner mig eller vet vad jag tycker om, till mina sociala nätverk, som kan rekommendera vad jag ska läsa.
– Där är vi redan i dag, på nätet läser vi i allt större utsträckning de bloggar och tidningsartiklar som våra vänner tipsar oss om. När e-boken slår igenom i Sverige kommer samma sak hända med litteraturen. Vi kommer se en framväxande gratislitteratur som länkas och sprids digitalt genom sociala nätverk, precis som redan görs med film och musik.
Samtidigt, på ett annat plan, kommer det att finnas en allt mer exklusiv litteratur som bygger på det kulturella kapital som finns lagrat hos de stora förlagen.
– När vem som helst kan ge ut en tryckt bok, blir det viktigt att kunna visa att man har passerat nålsögat hos ett stort förlag, säger Mildner. Den typen av bok, som kostar 300 kronor i en tid när nästan all kultur är gratis, kommer att bli allt mer exklusiv. Se bara på Lotta Lotass senaste bok ”Fjärrskrift”, som ges ut som en femtio meter lång telex-remsa.
Så vem ska bli Sveriges första egenutgivna succéförfattare? En möjlig aspirant på titeln är Karin Carlsson, till vardags it-säljare, numera författare till deckaren ”Det keltiska korset”. Efter att ha blivit refuserad av de traditionella förlagen valde hon att trycka sin bok genom självpubliceringssajten Vulkan.se. En första upplaga om 1000 exemplar har snart sålt slut.
– Det börjar bli tomt i källaren, säger Karin Carlsson stolt. Först sålde jag bara till vänner och bekanta, samt sålde in den till företag som sommarpresent åt deras personal. Men nu har det blivit ringar på vattnet, tack vare de sociala medierna.
”Det keltiska korset” finns sedan några veckor tillbaka att köpa på Adlibris.
– Nu skriver jag på nummer två, som ska heta ”Den ryska tsaren”. Och ja, jag kör gärna själv även i fortsättningen.
Sedan DN (8/6) uppmärksammade de uteblivna framgångarna för ”Tjärven”, har nedladdningarna ironiskt nog ökat. I dagsläget har omkring 1 000 exemplar av romanen laddats ner, och boken har också fått några få pappersrecensioner.