I slutet av intervjun talar vi om hur Jens Lapidus ska hinna läsa igenom sina citat i den här texten. På onsdagen blir det svårt, då ska han till häktet i Örebro. Men nu är det fredag och Jens Lapidus ger intervjuer på Bonniers förlag tillsammans med tecknaren Peter Bergting.
"Gängkrig 145" heter deras nya, gemensamma seriebok. Förläggaren Annika Seward Jensen kvittrar. De höga förväntningarna på försäljningarssiffor är redan överträffade.
- Vi har tryckt upp tio till, säger hon med adress till Jens Lapidus. Tre nollor till hänger i luften.
Många av hans klienter har läst hans två första romaner, megasäljarna "Snabba cash" och "Aldrig fucka upp" som skildrar samtida kriminalitet i Storstockholm. Stockholm noir som han säger själv. Just nu jobbar han med den tredje romanen i serien, som framför allt handlar om de kriminella, inte om någon helyllepolis som jagar dem. Men i rättssalen spelar böckerna ingen roll, resonerar Jens Lapidus, där är det bara hans insats som försvarsadvokat som räknas.
Ändå kan jag inte låta bli att undra över om hans klienter inte känner sig imponerade av de kriminella personer han skriver om i sina böcker, lite som verklighetens maffiosos i Italien glorifierar sin egen futtiga tillvaro med filmer som "Gudfadern" och "Scarface"? Och är det i så fall inte ett problem?
- Jag vet ärligt talat inte om de jag träffat som läst mina böcker har blivit imponerade eller inte. Generellt kan jag tänka mig att det är både och, mycket uppfattas nog inte som imponerande - mina huvudpersoner mår inte alltid bra, de har ibland problem med relationer, det slutar inte alltid lyckligt, säger Jens Lapidus.
Orden "Röda linjen south" står tatuerat i gotiska bokstäver på en muskulös överkropp som pryder seriebokens omslag. Jens Lapidus talar om lokalpatriotismen i förorten, om hur unga människor identifierar sig med sin stadsdel.
- Det finns doktorsavhandlingar om det, det är importerat från USA. Ken sjunger "vi är från Västerort allihopa". I identifikationsprocessen finns de södra delarna av röda linjen.
Illustratören och tecknaren Peter Bergting har översatt Lapidus världar i bild. Tidigare har Bergting mest ritat fantasy. Inför arbetet med "Gängkrig 145" reste han runt i Stockholmsförorterna och fotograferade. Även om han inte ritat av autentiska miljöer i Norsborg eller Rinkeby har han studerat miljonprogrammets förstäder för att få miljöerna korrekta.
- Sedan har jag kompisar som bor där som hjälpt mig att få koll på det som är representativt.
Stämningarna är det viktiga, betonar han. Vare sig handlingen utspelas på Sveavägen eller i de södra förorterna är miljöerna i regel hårdare, skitigare och mörkare än i verkligheten.
- Det här här ju Stockholm noir, det är en mörkare version av Stockholm. Men när Mahmud, hjälten, kommer ut till sin pappa i förorten har jag ändrat färgsättning. De bilderna är de mest harmoniska. Det är där han har sig bas och känner sig hemma.
Ändå är det ingen upplyftande skildring av förorten. Alla som bor där har det eländigt på något sätt.
- Den är mörk, den står i kontrast till en viss faiblesse i Sverige för att hela tiden romantisera förorten. Jag vill i stället berätta om de mörka sidorna. Det är inte min sak att beskriva de fina polisdagarna, eller de glada torgdagarna i förorten. Det är inte det det handlar om, säger Jens Lapidus.