I sju månader har ledamöterna i Svenska Akademien vetat om att deras ständige sekreterare tänkt lämna posten. Det avslöjades under högtidssammankomsten på lördagen.
"Detta är min tionde betraktelse i genren sekreterarens berättelse, och det är min sista. Enligt ett beslut som Akademien fattade redan i maj, men med berömvärd förtegenhet hållit hemligt till idag, kommer jag på egen begäran att lämna min post den 1 juni 2009, på dagen tio år efter det att jag övertog uppgiften från herr Allén. Min efterträdare blir herr Englund."
Engdahl fortsätter: "Det reser den berättigade frågan: Hur pass ständig är då egentligen en ständig sekreterare? När Gustaf III i Akademiens stadgar skrev att Secreteraren [&] blifver beständig, menade han säkert att den som utsågs till denna uppgift skulle behålla den livet ut."
"När journalister frågar mig i vilken riktning jag har försökt förnya och utveckla verksamheten under min tid som sekreterare, brukar jag svara att man inte kan tillämpa denna vedervärdiga managementjargong på en inrättning som Svenska Akademien. Sysslar man med språket och litteraturen, lär man sig att utveckling är ett struntord, ungefär som kompetens. En kompetent människa är en människa som tar fel enligt reglerna, säger Paul Valéry. Det står ingenting i stadgarna om att Akademien skall utvecklas. Möjligen skall den hjälpa språket och litteraturen att utvecklas, i den utsträckning något sådant är möjligt."
I vardagen har Horace Engdahl mött många frågor och uppvaktningar av alla de slag. Han berättar om kontakten med olika människor.
"Mycket är förstås alldeles normala tjänstebrev och förnuftiga förfrågningar, men det finns också många som kommer med personliga önskemål, alltifrån barn som har hittat på ett nytt ord och gärna vill ha det upptaget i Svenska Akademiens ordlista, helst med detsamma, till personer som med uppbådande av den mest akrobatiska logik försöker bevisa att just de är berättigade att erhålla en plats på årets Nobelbankett."
Under hela gärningen har Engdahl haft ögonen på sig och Lindgren har förföljt honom.
"Det kommer klagomål på uttalet av ord och namn i radio och brev som i ovänlig ton uppmanar mig att ändra Nobelstiftelsens stadgar, så att Astrid Lindgren kan få Nobelpriset postumt."
Slutlingen vänder sig Horace Engdahl till efterträdaren Peter Englund med orden:
"Tappar han någon gång fattningen och säger vad han tänker, när han konfronteras med alla egendomliga påståenden om Akademien, står det honom dyrt. Han måste göra till sitt motto ett talesätt från 1700-talet: ”Det räcker inte att vara hängd. Man skall vara hövlig också!” Frånsett denna lilla nackdel har sekreterarsysslan varit en storartad uppgift."