När Michela Wrong kom till Eritrea första gången 1996, som journalist för Financial Times, förundrades hon över öppenheten. Hon såg nyfikna människor som gärna ville låta sig intervjuas, en president som gick omkring på gatorna som en vanlig man och hon tog landet till sitt hjärta och inspirerades till att skriva en bok. Men när ”I Didn’t Do It for You” hamnade på bokdiskarna 2005 hade allting förändrats. Landet som frihetshjältarna nio år tidigare presenterat som en framtida mönsterstat med flerpartisystem och yttrandefrihet och som skulle stå som modell för afrikanska nationer hade utvecklats till motsatsen, en diktatur där regimkritiker och journalister kastades i fängelse.
 

– Och då var ändå situationen inte alls lika illa när jag var klar med boken som den är nu. De skapade ett system som ingen vill kopiera. Ja, de har verkligen lärt Afrika en läxa, säger Wrong.
 

Hennes lägenhet i Primrose Hill i norra London påminner om hennes år som utrikeskorrespondent och många resor i Afrika. På väggarna hänger bilder från Eritrea och på skrivbordet ligger hennes senaste bok som handlar om Kenya. Liksom ”I Didn’t Do It for You” har den kritiserats av regimen den kritiserar, men Michela Wrong säger att det aldrig varit hennes avsikt att bedriva omstörtande verksamhet eller att skriva böcker som förbjuds. Tvärtom ville hon att boken om Eritrea skulle läsas av allt från politiker till vanliga eritreaner.
Folket på gatorna i huvudstaden Asmara gav den ett gott mottagande och Wrong vet med säkerhet att den lästes i regeringskansliet, men ett år senare fördömdes den av eritreanska statstelevisionen och måste numera smugglas till sina läsare. Ändå anser hon sig ha varit för snäll mot diktatorn Isaias Afewerki i sina slutsatser.
 

– Jag var rädd för att jag skulle förlora stora delar av min eritreanska publik om jag gjorde boken till ett hårt angrepp på regeringen, men om jag skrivit den i dag hade mitt sista kapitel varit mycket annorlunda. Jag skulle ha varit mer fördömande, säger Wrong.
 

I boken lägger hon stor skuld på omvärlden och menar fortfarande att supermakterna och FN bär ett stort ansvar för den negativa utvecklingen. Vändpunkten för Eritrea var kriget mot Etiopien och FN:s oförmåga att se till att Internationella domstolens beslut kring gränstvisten vid staden Badme efterlevdes. För samtidigt har FN kritiserat Eritrea i en annan gränstvist och Wrong anser att eritreanerna har all rätt att känna sig svikna.
 

– De har blivit besatta av det här sveket och vänder omvärlden ryggen. De tänker visa att de klarar sig själva, som de alltid gjort, säger Wrong.
 

Hon menar att Afewerki drabbats av en paranoid känsla av att alltid bli illa behandlad av andra länder och att han njuter av att vara den ”besvärliga typen på Afrikas horn” och av att ha skapat ett samhälle som påminner om Nordkorea när det gäller slutenhet.
 

Men Eritreas interna problem med en ekonomi i spillror är på väg att drabba omvärlden. Wrong ser med stor oro på utvecklingen de senaste månaderna, där Eritrea stärkt banden med Iran och med militanta islamistiska grupperingar i Somalia.
 

Något hopp om snar förändring hyser hon varken för Eritrea eller för Dawit Isaak, den svensk-eritreanske journalisten som suttit fängslad sedan 2001. Wrong menar att ett frisläppande skulle tolkas som svaghet och om det är något som Afewerki inte vill visa så är det blödighet.
 

– Men framför allt skulle en frigivning väcka frågor kring vad som hänt alla de andra som greps samtidigt (med Isaak). I den gruppen finns tidigare nyckelpersoner i regeringen. Det gör det så svårt. Jag önskar honom allt väl, men skulle inte hysa stort hopp, säger Wrong.
 

Det är tre år sedan hon senast besökte Eritrea. Hennes senaste visumansökan avslogs. Wrong är bedrövad över utvecklingen i landet och hon känner för alla de människor som offrat så mycket för sin frihet, de som litat på Afewerki. Hon gör en liknelse med en krigshjälte från sitt eget land.
 

– Du vet, Afewerki skulle ha varit som Winston Churchill – en militär hjälte som gjorde det som landet behövde, men han borde ha stigit åt sidan när landet vann sin självständighet. I stället har han förstört landet och förvandlat det till ett fängelse i det fria. Jag kan inte ens tänka mig hur det är att leva där.