Nobelstiftelsens förmögenhet på 3,6 miljarder krymper i takt med börsfallen världen över. Större delen av förmögenheten är placerad i aktier och påverkas direkt av finanskrisen.
Det är dyrt med Nobelpris. Bara festligheterna i Stockholm och Oslo gick loss på 15 miljoner kronor förra året - och pristagarna fick sammanlagt dela på 50 miljoner.
Det är avkastningen från Nobelstiftelsens förmögenhet på 3,6 miljarder som ska täcka alla kostnaderna.
Pengarna är till största delen placerade i aktier, antingen direkt ägda eller genom fonder. Det är den delen av förmögenheten - vid årsskiftet 2,3 miljarder kronor - som direkt påverkas av finanskrisen. Enligt årsredovisningen för 2007 var då två tredjedelar av stiftelsens förmögenhet placerad utomlands (mest i USA), en tredjedel i Sverige.
Hur mycket värdet på aktierna gått ner är svårt att säga exakt. Dels har stiftelsen en stor del av aktieförmögenheten på diskretionär förvaltning, där man gett kapitalförvaltare befogenheter att köpa och sälja aktier direkt. Det gör det omöjligt att löpande se hur värdet utvecklas. Dels är en del av fonderna som stiftelsen använder sig av svåra att få information om.
Men om man utgår ifrån att värdet av aktierna i allt väsentligt följer börsernas utveckling, handlar det om i vart fall ett ras på omkring 30 procent hittills i år.
Om avkastningen - som förra året totalt var 295 miljoner kronor - från aktiehandeln faller lika mycket, betyder det 72 miljoner mindre i intäkter. Det är också troligt att utdelningarna från företagen minskar allteftersom lågkonjunkturen breder ut sig. Ränteintäkterna kommer dock att öka något eller ligga kvar på samma nivå.
Med tanke på att stiftelsens hela verksamhet kostade 62 miljoner kronor kan det alltså bli ett kännbart avbräck.
Enligt stadgarna ska Nobelpriserna finansieras genom avkastningen från stiftelsens förmögenhet. Minst en tiondel av avkastningen årligen måste återinvesteras för att inte urholka kapitalet.
Sedan 2001 har Nobelstiftelsen avsatt 10 miljoner kronor till varje priskategori, 50 miljoner totalt i de fem prisklasserna (Riksbanken står för ekonomipriset). En ensam pristagare får alltså tio miljoner, är man fler får man dela på summan.
Det var en kraftig höjning av prisnivån i ett historiskt perspektiv. Det första priset 1901 var värt 7,7 miljoner kronor i dagens penningvärde.
Även om marginalerna fortfarande är goda kan Nobelstiftelsen sänka prissummorna, om krisen blir djup och långvarig.
Stiftelsens egna kostnader påverkar också hur mycket pengar som finns kvar till priserna. Förra årets 62 miljoner i drift fördelades bland annat på 29 miljoner i ersättning till nomineringsgrupperna och 17 miljoner på administration.
DN har sökt Nobelstiftelsens vd Michael Sohlman för en kommentar.