Läsning måste inte vara en soloaktivitet. 15 000 svenskar är i dag med i ett eller flera litterära sällskap och framtiden ter sig ljus för denna läsande folkrörelse.
Vad har du för relation till Carl-Emil Englund, John Cowper-Powys, Margit Friberg eller Anna Rydstedt? Så många svenskar har så starkt intresse för dessa författare att de förärats egna litterära sällskap – och då är de i gott sällskap av giganter som Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, August Strindberg och Nils Ferlin.
– Det brukar börja med att man fängslas av en författare. Så växer det till ett personligt intresse och man vill veta mer. Så kommer man allt närmare författaren, skaffar kunskap om hans eller hennes anhöriga, får inblickar i den tid som formade författaren.
Det säger Catharina Söderbergh, styrelseledamot i både Strindbergsällskapet och Dels, De litterära sällskapens samarbetsnämnd. Hon uppskattar att det finns omkring två hundra "mer eller mindre levande" litterära sällskap i Sverige.
– Ett viktigt syfte med litterära sällskap är att levandegöra författaren. Taubesällskapet har till exempel i flera år ordnat resor till Latinamerika. Delblancsällskapet gör vandringar i Sven Delblancs fotspår i Trosa, Vagnhärad och Södertälje. Den typen av aktiviteter kan följas upp av lokala bibliotek och skapa ett stort lokalt intresse.
Sällskapen är också viktiga för att lyfta fram annars bortglömda författare, säger Catharina Söderbergh och exemplifierar med västernorrlänningen Olof Högberg.
– Sällskapet stod bakom ett friluftsspel om honom vilket ledde till jättestort intresse. Tidigare hade han mest varit känd i Sundsvallstrakten. Det finns gott om författare som är världsberömda – i sitt eget län.
Det är lätt att se litterära sällskap som en angelägenhet för pensionärer. Catharina Söderbergh säger inte emot den fördomen men menar att bilden håller på att förändras:
– Ju mer fritid vi får och ju mer välutbildade vi blir, desto ljusare blir sällskapens framtid. Jag tror att vi kommer att få en större betydelse när det gäller att levandegöra författare.
På årets Bokmässa i Göteborg fanns hela 17 litterära sällskap närvarande med egna montrar. I en av dem står Rolf Ahlzén, styrelseledamot i Selma Lagerlöf-sällskapet där han gick med för ett tiotal år sedan.
– Jag bor i Karlstad och är läkare. Jag brukar använda Selmas texter i min undervisning, till exempel "Kejsaren av Portugallien". Hon är helt enkelt en jäkla säker människokännare med en väldig känsla för dropouts, de lite udda figurerna.
Selma Lagerlöfs Värmland är tillsammans med Skåne det landskap som har livaktigast litterära sällskap. Det förvånar inte Rolf Ahlzén.
– Vi tycker väl själva att vi är ovanligt bra på att vårda våra författare. Det är en bra tradition att slå vakt om.
I en annan monter sitter Stig Dagerman-sällskapets ordförande Bengt Söderhäll - vid Dagermans eget skrivbord och med hans skrivmaskin framför sig.
- Jag var en av dem som startade sällskapet 1987. Syftet var att göra Dagermans texter tillgängliga. Dag två började det ringa från skolor som anmälde sitt intresse.
Juvelen i kronan för sällskapet är utdelandet av Dagermanpriset för att främja det fria ordet.
Sällskapet står också värd för Dagermanrummet i Älvkarleby, med 4 000 besökare per år.
– Medlemmarna är allt från tolvåringar till professorer. Och inte bara från Sverige; vi har också franska medlemmar och ett stort intresse därifrån. För oss står Dagermans ord i centrum. Vi vill inte göra business av det. Jag tror att vi har lyckats.