– Lasse visste att han inte hade så mycket tid kvar. När han fick beskedet av läkaren var hans första reaktion ”jag har 40 sidor kvar av Ann-Christines bok som jag måste hinna redigera”.
Det berättar Lasse Strömstedts hustru Ann-Christine Bärnsten som levt med författaren sedan 1986.
- Vi gifte oss 1986, men skilde oss 15 år senare. Trots att vi var skilda fortsatte vi att leva och bo ihop, så för en månad sedan gifte vi om oss, säger Ann-Christine Bärnsten.
Lasse Strömstedt var kåkfararen som blev känd författare när han tillsammans med skådespelaren och regissören Christer Dahl gav ut romanen ”Grundbulten” 1974.
- Vi träffades i Göteborg 1970. Min dåvarande tjej Bodil Mårtensson gick på scenskolan och skulle vara med i en teateruppsättning, ”Sherlock Holmes”, som handlade om fångar och fångvård. De behövde experthjälp och letade efter någon nyligen frisläppt känd intern, säger Christer Dahl.
Lasse Strömstedt hade just muckat från fängelset och läste vid universitetet i Umeå. Studierna gick inte så bra och han var skyldig allt och alla pengar. När han fick erbjudandet om att jobba i Göteborg så tackade han ja direkt.
- Första gången jag såg honom satt han mitt på scengolvet med alla skådespelarna i en ring omkring honom och min första tanke var ”han kommer att bli ihop med min tjej”, säger Christer Dahl som i dag är regissör, skådespelar och teaterdirektör för Dockteatern Tittut i Stockholm.
Det blev som Christer Dahl förutspådde. Men Lasse Strömstedt blev även god vän med Christer Dahl och idén föddes om en intervjubok.
– Du vet, det var 70-tal så vi levde tillsammans alla tre i säkert sju år. Först försökte vi göra en reportagebok, som var på modet då. Och Lasse berättade fantastiska historier! Vi bestämde att vi skulle skriva om ett brott, inne på Hall och att förtroenderådet löste fallet, fortsätter Christer Dahl.
Aftonbladet utlyste en novelltävling som vi spånade kring en lång, blöt kväll – men på morgonen var vi övertygade om att vi skulle skriva en roman i stället. Så föddes Grundbulten!För den som inte minns vad Grundbulten var så förklarar Christer:
– En sann historia. Det var en påtänd fånge som ägnade sin tid åt att leta efter Grundbulten. Det var den bult som höll samman hela Hall. Om han bara skruvade ut rätt grundbult så skulle hela fängelset rasa – och han skulle bli fri. För övriga på Hall var det djupt frustrerande att hela tiden behöva skruva tillbaka bultar och muttrar ...
Men Strömstedt och Dahl hade problem med slutet på romanen. Därför blev manuskriptet liggande i en byrålåda i säkert två år.
– Lasse fick kontakt med bokförlaget Prisma som då gav ut Pockettidningen R och annan samhällsdebatt. Det var förläggaren Gösta Åberg som tog hand om manuskriptet, men han var egentligen emot titeln. Men Stina Hammarström som också arbetade på förlaget såg till att vi fick igenom Grundbulten.
Det var också Gösta Åberg och Stina Hammarström som under eget förlag Hammarström & Åberg några år senare gav ut Lasse Strömstedts självbiografiska trilogi: ”Gå i fängelse” (1981), ”I fängelse” (1981) och ”Sanningens minut” (1984).
– Lasse höll på med en fjärde del när han dog, berättar Ann-Christine Bärnsten. Vi får se om jag kan färdigställa den, det finns förlag som har hört av sig.
Men då, på 70-talet, fortsatte Christer Dahl och Lasse Strömstedt under pseudonymen Kennet Ahl att ge ut böcker. 1976 kom ”Lyftet”, som också blev film.
- Sedan blev Lasse och jag ovänner. Vi jobbade ihop i sju år, sedan var vi ovänner i ytterligare sju, säger Christer Dahl som då själv skrev ”Rävsaxen” (1978), ”Slutstationen” (1980) och ”Hämndemännen” (1991). Tillsammans skrev Dahl och Strömstedt dock "Mordvinnaren", 1987.
Och Lasse Strömstedt skrev 2006 Kennet Ahlromanen ”Högriskbegravning” som gavs ut på förlaget Kalla Kulor.
– Vi passade då på att ge ut ”Grundbulten” och ”Lyftet” i ny pocketutgåva. Och så ”Högriskbegravning” i inbundet format, meddelar Hans-Olov Öberg, som tillsammans med bland andra Robert Aschberg står bakom Kalla Kulor Förlag.
Christer Dahl och Lasse Strömstedt blev som sagt vänner igen, men de senaste åren har de inte umgåtts.
– Förra hösten bjöd jag in honom till premiären på Tittut, men han tackade nej i sista stund. Han kände sig för dålig och suckade när han sa att han nog måste sluta röka.
Ann-Christine Bärnsten bekräftar att Lasse Strömstedt varit sjuk en tid.
- Vi drog oss undan till ett hus utanför Gränna och jobbade. Jag håller på med en ny deckare och Lasse var min redigerare, förklarar Ann-Christine som har ett förflutet i schlagervärlden och vars första bok också heter ”Döden är en schlager”.
På 70-talet läste Ann-Christine Bärnsten varken ”Grundbulten” eller ”Lyftet”.
- Absolut inte. Det var ju böcker för människor i de radikala kretsarna. Vid den tiden var jag med i Moderat skolungdom! Och när jag första gången plockade upp en bok av Lasse och läste på baksidan fnös jag något om ”kåkfarare som ska försöka tjäna pengar som författare”, förklarar Ann-Christine och tillägger att hon var 22 år yngre än sin make.
Men livet ville annorlunda och i mitten av 80-talet träffades de genom en väninna till Ann-Christine Bärnsten.
- Hon var tillsammans med trubaduren Finn Zetterholm och ville att vi skulle träffas. Och där var Lasse. De var ute med ett program som hette ”Berusning” i skolorna. Resten är, som man säger, historia.
För Lasse Strömstedt var det viktigt att debattera och prata om fängelseliv och droger. Han var en flitig föreläsare och berättade öppenhjärtigt om sin kriminella bakgrund. Och om sin revansch.
Strömstedt gjorde också karriär som skådespelare och medverkade bland annat i Staffan Hildebrands film ”G – som i gemenskap” (1983) samt i Pelle Berglunds tevefilm ”Dubbelsvindlarna” (1982).
Han var också gäst i Lasse Holmqvists ”Här är ditt liv” samt tävlade 1993 och 1998 i SVT:s ”På spåret”.
Och det är faktiskt Lasse Strömstedt som står bakom att alla stockholmare kallar platsen vid Sergels torg för Plattan.
Från början var det knarkare och kriminella som använde uttrycket men med "Grundbulten" blev "Plattan" ett vedertaget namn.
Lasse Strömstedt blev 74 år.