En statlig utredning föreslår att ansvaret för innehållet i en bok flyttas från författaren till förläggaren. Förslaget väcker starkt motstånd. Det kan leda till en feg och urvattnad bokutgivning, menar kritikerna.
I dag är författare ansvariga för det de skriver i sina böcker. Inte bara rent allmänt utan även straffrättsligt. Blir innehållet i en bok föremål för exempelvis förtalsåtal är det författaren personligen som åtalas. Poängen med att författaren själv står för sina ord är att förläggaren inte behöver oroa sig för vad denne publicerar.
Detta ansvarförhållande kan komma att dramatiskt förändras om Yttrandefrihetskommitténs förslag till ny yttrandefrihetsgrundlag blir verklighet. Om drygt en vecka går remisstiden ut för kommitténs betänkande, där det står: ”Författarens ansvar för en bok försvinner således. Ansvarig blir i stället utgivaren.”
– En stor förändring, något helt annat än den modell vi har i dag. Får inte författaren stå för sina egna ord, utan förlaget, skulle det påverka utgivningen. Det skulle bland annat kunna innebära att förlagen utvecklar självcensur, säger Kristina Ahlinder, vd för Svenska förläggareföreningen.
En dramatisk förändring tycker de flesta i bokbranschen, men kommitténs ordförande Göran Lambertz inte vill göra stor affär av saken. Det är inte skarpt läge förrän i höst då det slutliga betänkandet ska läggas fram. För honom och Yttrandefrihetskommittén handlar det om att försöka harmoniera den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen med EU:s lagstiftning och att få den nya grundlagen att bli teknikneutral.
Vad kommittén rent konkret vill göra är att slopa skillnaden mellan periodiska skrifter (till exempel dagspress) och icke periodiska skrifter (böcker). Konkret betyder det att en förläggare blir ansvarig på samma sätt som en chefredaktör på en tidning är ansvarig för det som tidningens journalister skriver.
I mångas ögon försvagar det författarnas och litteraturens ställning.
– Det här kan få negativa effekter i form av försämrad ställning för författarna. En förläggare med utgivaransvar vill inte ta några risker och kan mycket väl tveka om att ge ut böcker med kontroversiellt innehåll, säger Lars Viklund, advokat med arbetsrätt och yttrandefrihetsrätt som specialitet.
En annan negativ effekt kan vara att förläggaren kräver skarpa ändringar i författarens manus innan det går i tryck. Även upphovsrättsligt kan den försvagade författaren komma i kläm.
– Det är inte orealistiskt att tro att den som tar ett större ansvar för själva utgivningen även vill att de ekonomiska styrkeförhållandena ska regleras på nytt, säger Jan Rosén, professor i immaterialrätt.
Det kan innebära att förläggaren med utgivaransvar vill ha en större del av intäkterna från en bok. Författaren får räkna med en lägre royalty.
Caroline Fellbom Franke, jurist på Förläggareföreningen, pekar på två genrer där författaransvaret är särskilt angeläget.
– Debattböcker och bekännelselitteratur – så kallade true stories, där är det viktigt att den som skriver kan stå för sin berättelse, eftersom den inte går att fullt ut kontrollera. I den genren kanske förläggare skulle bli försiktigare med utgivningar, säger Caroline Fellbom Franke.